Över tre månader har passerat sedan Joakim Lamotte plötsligt tystnade. Snacket gick. Var tog han vägen? Dog han? Blev han inlagd? Blev han kidnappad?
Nejdå! Han skrev färdigt sin bok.
Under tiden tickade Lamottes prenumerationer vidare i sin egen lilla bubbla. Folk som valt att följa honom som prenumeranter fakturerades löpande, under tiden som Lamottes högljudda tystnad bara gjorde ont i öronen.
Plötsligt återuppstår han, en dag i slutet av augusti. Det första han gör vid frälsarens återkomst är att hårt promota sin bok. Detta gör han helt utan en enda granskande artikel under tiden, gentemot de prenumeranter han har kvar. Han gör det genom citat som han sannolikt använt sig av i boken. Vissa av citaten är flera år gamla (Strandhälls). Samtidigt var meningen att han skulle skriva om 20 års samhällsutveckling, emedan inga av citaten har med den att göra, vad vi kan se. Åter framstår Lamotte som offret.
Hela Lamotte-spektaklet blir extra ironiskt, då han namngett boken med en titel som matchar Facebooks communityregler mot hat. De som vågar yppa titeln i kommentarerna riskerar nämligen att bli avstängda på kuppen. Det här kan vara första gången i världshistorien vi får se en “granskande journalist” tjäna pengar på luft – eller som Ulf Kristersson hade sagt: “Nyttiga idioter”.
