Christian Peterson har skrivit en artikel om att första maj bör avskaffas som röd dag. Det är en text som rör sig metodiskt mellan kalenderpolitik, historiskt slarv och den sortens upprördhet som ofta uppstår när någon upptäcker att arbetarrörelsen har funnits utan att först begära tillstånd från högern. Tesens stomme är enkel. Första maj är politisk. Därför ska den inte vara allmän helgdag. Resonemanget är bekvämt och populistisk. Det är också så tunt att det bör hanteras varsamt, ungefär som en kvarglömd plaststol efter ett torgmöte.
Men vi kan väl kompromissa, som alternativ? Avskaffa NMR:s patetiska flaggmarscher, deras svartklädda självömkanståg och hela koreografin där missnöje förväxlas med disciplin bara för att någon lyckats gå i takt mellan två polisbilar.
Första maj är lag, inte ett vänsterplakat
I svensk rätt räknas första maj som allmän helgdag. Det framgår av lagen om allmänna helgdagar, där dagen står uppräknad tillsammans med bland annat nyårsdagen, trettondedag jul, juldagen, annandag jul, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag.
Det betyder inte att staten bekänner sig till socialism varje gång någon äter frukost långsamt den dagen – eller pissar på hela landet och käkar glass med en fyra år gammal bild. Det betyder snarare att Sverige har valt att göra dagen arbetsfri i borgerligt hänseende. Den distinktionen är inte svår. Eller, förlåt, för Christian är den svår för den kräver bara att man skiljer mellan en kalender och ett partiprogram.
Första maj likställdes med allmän helgdag genom lagstiftning 1938. Regeringens förslag lades fram i proposition 1938:93. Det kan vara praktiskt att känna till innan man beskriver saken som om Sverige fortfarande låg och darrade under Socialistinternationalens filt.
Haymarket är inte ett frikort för historiskt slarv
Peterson hänvisar till Haymarket i Chicago 1886 och påminner om bomben som kastades mot polis. Haymarket blev en symbol för den internationella kampen för arbetarnas rättigheter och att första maj fick sin internationella betydelse efter Andra internationalens beslut 1889. Det framgår även av Encyclopaedia Britannica.
Det han därefter gör är den vanliga proceduren: han tar en historisk händelse där våld förekom, plockar ut den del som passar honom, och bär sedan runt den som om han hittat vänsterns födelseattest i ett beslagtaget bombskåp. Första maj blev inte internationell arbetardag för att fira bombkastning. Dagen knöts till kampen för åtta timmars arbetsdag, arbetsvillkor och facklig organisering. Även Britannica beskriver Haymarket som en symbol för arbetarrätt, inte som en minnesdag över allmän sprängmedelsromantik.
Det är mindre dramatiskt än att skriva om terror. Det passar också sämre om målet är att få en ledig dag i maj att se ut som ett ideologiskt inbrott i radhusens stuprännor.
Petersons princip låter först stram: helgdagar bör vara gemensamma och inte höra till en politisk rörelse. Det låter nästan som statsrätt, tills man märker att det egentligen är ett känsloargument med brun skjorta.
Nationaldagen är inte opolitisk. Den är statlig, nationell och identitetsskapande. Den blev allmän helgdag 2005 genom ändring i samma lag om allmänna helgdagar. Att den uppfattas som mer neutral beror inte på att den saknar politisk innebörd. Det beror på att dess politiska innebörd är sådan som Petersons läger brukar trivas bättre med. Och där börjar textens lilla maskineri ryka. Första maj är tydligen politisk propaganda. Nationaldagen är gemenskap men som man till nazismens förtret inte ens får lov att fira i skolan. Den ena dagen har ideologisk laddning. Den andra har tradition.
Sovjetunionen äger inte kalendern
Peterson påminner också om att Sovjetunionen gjorde första maj till en stor statlig högtid med militärparader och propaganda. Det är sant. Det är också sant att auktoritära stater har använt flaggor, nationalsånger, familjepolitik, barnkörer, idrott, högtider, monument och allmän högtidlighet.
Den som vill avskaffa varje symbol som någon auktoritär regim har lagt sin hand på får till slut sitta naken i ett kommunarkiv och vänta på att någon godkänner färgen beige. Sovjetisk användning av första maj säger något om Sovjetunionen. Den säger inte att en svensk ledig dag 2026 är en röd matta för stridsvagnar på Sergels torg.
Det mest imponerande i Petersons text är att han lyckas skriva om första maj utan att egentligen vilja tala om arbete. Det är en bedrift. Ungefär som att recensera en brandstation och mest uppehålla sig vid färgen på garagedörren. Första maj handlar historiskt om arbetstid, arbetsvillkor, organisering och politisk representation. Det går att kritisera arbetarrörelsen. Det går att kritisera socialdemokratin. Det går att kritisera fackföreningsrörelsen. Det går till och med att göra det begåvat, även om just detta exempel bör arkiveras i en annan låda.
Man kan inte låtsas att första maj enbart är en privat sektceremoni för vänstern. Den svenska arbetsmarknaden, välfärdsstaten, semesterlagstiftningen, arbetstidsregleringen och föreningsfriheten har inte uppstått genom att arbetsgivare i grupp fick en mild känsla av samvete efter eftermiddagskaffet. Det krävdes organisering. Det krävdes konflikt. Det krävdes människor som gjorde politik av sådant som andra ville kalla ordning.
Massinvandringen som nödutgång
Peterson hinner dessutom stoppa in en formulering om vänstern och massinvandring från Mellanöstern och Afrika. Det är inte en analys av första maj. Det är en nödutgång för texten när den egna bärigheten börjar knaka.
Man kan ha olika uppfattningar om migrationspolitik. Men när en artikel om helgdagar behöver ta vägen över etnifierad agitation för att få puls, då är det inte kalendern som är problemet. Då är det skribenten som har råkat öppna samma låda som vanligt och sedan blivit förvånad över innehållet.
Det är också här Petersons påstådda neutralitetskrav blir mest genomskinligt. Första maj duger inte, eftersom den är politisk. Nationaldagen duger, eftersom den är nationell. Arbetsrörelsens historia duger inte, eftersom den är ideologisk. Högerns egen identitetspolitik duger, eftersom den kallas sunt förnuft efter enklare etikettering.
Peterson kunde ha skrivit en hederlig text om att Sverige bör se över sina allmänna helgdagar. Han kunde ha föreslagit en ny sekulär högtidsordning. Han kunde ha argumenterat för att alla politiskt laddade dagar bör ut ur kalendern. Det gjorde han inte.
Han skrev i stället en text där första maj behandlas som ett främmande föremål i nationens kropp, medan andra symboliskt laddade dagar får stå kvar eftersom de tillhör den egna känslomässiga möbleringen.
Eftersom han är sån.
Första maj är historiskt kopplad till arbete, organisering, arbetstid och politisk kamp. Det är just därför den finns. Det märkliga är att vissa fortfarande tror att rättigheter blir mer neutrala om man glömmer vilka konflikter som gjorde dem möjliga. Peterson vill avskaffa första maj som röd dag. Vi har noterat det förslaget. Sedan placerar vi det där det hör hemma: i den administrativa mappen för symboliska högerutspel med begränsad historisk hållfasthet. Alltså en papperskorg.