Uppdatering 12:48 – Jeanette Höglund har nu tagit bort påståendet om miljonen från sitt inlägg. Se längst ned.
I dagarna publicerar Jeanette Höglund ett inlägg i sociala medier där hon påstår att Moderaterna velat avsätta ”en miljon extra inför jul- och nyår till människor i hemlöshet”, men att Socialdemokraterna ska ha röstat nej.
Inlägget får snabb spridning. Formuleringen är emotionell, enkel att ta till sig och lätt att dela vidare: ett parti som vill hjälpa människor i hemlöshet vid jul, ett annat som sägs stoppa det.
När vi börjar granska påståendet uppstår dock ett grundläggande problem. Ingen av dem som hänvisar till berättelsen kan visa var denna miljon finns dokumenterad. Det saknas diarienummer. Det saknas beslutsunderlag. Det saknas protokoll. Det saknas oberoende rapportering.
Det enda som återstår är Jeanette Höglunds eget inlägg och hennes uppgift om att Moderaternas oppositionsborgarråd Andrea Hedin ska ha sagt att detta stämmer. En person som beter sig extremt oprofessionellt.
Källkedjan som inte håller
När vi frågar efter underlag får vi inget svar i form av handlingar. Istället förklarar Höglund att hennes påstående bygger på vad Andrea Hedin sagt och att hon själv väljer att tro på henne. Med Hedins oprofessionella beteende i åtanke är det därför inte svårt att räkna ut på vilken nivå vi hamnar.
Morgonen därpå har Kollapsminoritetens Facebooksida blockerats. Som om det skulle rädda någons ansikte. Blockeringen begränsar på sin höjd möjligheten att kommentera, men den ersätter inte redovisad dokumentation. När frågor om källor besvaras med tystnad eller blockering går påståendet inte längre att pröva mot någon offentlig dokumentation.
Andrea Hedins kommunikationsmönster
Andrea Hedin själv väljer att hantera sina frågor på ett arbetssätt som präglas av personangrepp, förenklingar och pajkastning snarare än saklig redovisning. I ett längre klipp publicerat på Instagram namnger hon uttryckligen Torun Boucher (V), Emilia Bjuggren (S) och Alexander Ojanne (S) som de politiker som enligt henne ska ha ”tagit beslut” om att seniorer inte längre ska få dricka vin eller likör till kaffet. Ojanne benämns dessutom som ”tråkborgarrådet”.
Miljonen då?
Nej, inte denna gången heller. Däremot propsas det väldigt mycket om ”möjligheten att supa till” (grovt generaliserat).
Samtidigt redovisas inget beslutsdatum, ingen nämnd och inga styrdokument som visar att ett sådant generellt beslut faktiskt fattats. Det är personifiering och kampanjretorik – och redovisning av formella beslut är som bortblåst.
Detta mönster återkommer i Hedins kommunikation: ansvar pekas ut genom namn och epitet, medan den faktiska beslutsprocessen förblir osynlig.
I Hedins retorik reduceras frågan till ett val mellan självbestämmande och förmynderi. Risker som läkemedelsinteraktioner, kognitiv svikt, beroendeproblematik, trygghet för andra boende och personalens ansvar berörs inte.
Alla äldre framställs som friska, myndiga och homogena. Därmed osynliggörs de grupper av äldre som faktiskt behöver skydd och struktur. Det är en förenkling som i sig riskerar att bli ålderistisk, trots att den sägs ske i självbestämmandets namn.
En historik som kräver precision
Moderaternas historiska relation till hemlöshetsfrågan i Stockholm är inte entydig. Det finns både perioder av kritik och exempel på reformer, såsom ”Tak över huvudet-garantin” från 1999 och senare diskussioner om ”Bostad först”. Just därför krävs precision när nya påståenden förs fram.
Om en specifik satsning på ”en miljon extra inför jul- och nyår” faktiskt funnits, borde den vara möjlig att peka ut i budgetförslag eller beslutshandlingar. Hittills har ingen sådan dokumentation presenterats.
Det är samtidigt viktigt att vara saklig även i det som inte går att verifiera. Om ett underlag faktiskt skulle finnas, och om Socialdemokraterna sagt nej till någon form av satsning, behöver det inte handla om ovilja att hjälpa människor i hemlöshet. Ett nej kan bygga på andra bedömningar – till exempel att alkoholproblematik redan är en del av utmaningen, att andra insatser anses mer träffsäkra, eller att frågan hanteras genom andra budgetposter eller ordinarie verksamhet. Haken är att Jeanette Höglund överhuvudtaget inte nämner det som Andrea Hedin driver i sina klipp, utan hänvisar till en påstådd satsning som inte kan beläggas.
Dokumentationen är helt avgörande. Utan beslutsunderlag finns det mycket begränsat utrymme för spekulation åt något håll.
Frågor som fortfarande saknar svar
- Vilket beslutsmöte avses?
- I vilken nämnd eller vilket fullmäktige behandlades frågan?
- Finns det ett skriftligt yrkande där denna miljon uttryckligen formuleras?
- Var framgår det att Socialdemokraterna röstat nej till just denna post?
Utan svar på dessa frågor går det inte att pröva berättelsen mot offentlig dokumentation.
Jeanette Höglund har ett stort förtroendekapital genom sitt arbete för människor i hemlöshet. Därför är kravet på källor och precision högre, inte lägre. När starka berättelser sprids utan verifierbara underlag riskerar gränsen mellan engagemang och desinformation att suddas ut.
Blockering av kritiska frågor förändrar inte det. Antingen finns dokumentationen, eller så gör den inte det. Och tills dess förblir julmiljonen just det den hittills visat sig vara: ett påstående utan fast mark under fötterna.
Höglund har omformulerat sitt påstående (12:48)
Sedan vi skrev den här artikeln har Höglund uppdaterat sitt inlägg. Nedan kan du läsa originaltexten.
Just nu skriver hon istället så här:
Jag blir så irriterad, när man går ut med ett påstående, ”som man vill tro på” men inte vet sanningen. Sedan att då också peka ut ett politiskt parti, som vid dessa tillfällen skulle ha stoppat det påstående i det nämnda ärendet. Mycket låg av en kvinna som har så högt förtroende. Fy skäms, det luktar SD.