Nazijämförelser i Gaza-debatten riskerar att trivialisera Förintelsen – men att stirra sig blind på siffror och retorik ignorerar det mest akuta: att tusentals civila dödas i realtid av ett högerextremt styre. Det är inte siffrorna som dödar. Det är bomberna.
Detta är ett svar på en artikel från Dagens ETC, av Kristofer Åberg.
När Joakim Lamotte påstår att staten vill ”tvångsblanda” befolkningen, återvinner han ett rasideologiskt tankegods med långa, bruna rötter – från Gobineaus 1800-talsfantasier, svensk rasbiologi och folkhemmets tvångssteriliseringar, till Le Grand Remplacement, Breiviks manifest och dagens amerikanska identitärer. Det är samma myt, bara med ny logga – och Lamotte springer trollfabrikens ärenden när han upprepar den som om den vore journalistik.
Sverigedemokraternas tweet om ”murar mot folkutbyte” är inte ett ”tillspetsat” utspel, det är ett eko från en ideologisk avgrund som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1800-talets vitmaktsretorik. När Jimmie
Joakim Lamotte lanserar sin senaste helt horribla martyrshow med en fråga som redan i rubriken signalerar en helt ny nivå av övertramp: Varför föds det barn i Gaza mitt under
Att ställa frågan ”Bör Israel ta över Gaza?” är inte samhällsdebatt – det är att bjuda in folkmord som hypotetiskt alternativ. När Joakim Lamotte paketerar den frågan som en Facebookpoll, utan juridisk eller historisk kontext, reducerar han krigsbrott till klickvänlig underhållning. Det är ett retoriskt övergrepp som låtsas vara folkbildning.
Det är inte första gången Joakim Lamotte skriker sig hes för att verka ha rätt, men det är ett genomgående mönster att han i själva verket har fel i stort
Det var förstås bara en tidsfråga innan Sverigedemokraternas trollfabrik skulle hamna i rättmätigt strålkastarljus. När TV4:s Kalla fakta i april 2024 släppte sin granskning var det med kirurgisk precision man
Det här handlar inte om badsäkerhet. Det handlar, som vi precis skrivit, om personlig vendetta. Lamotte har förlorat varje konflikt han haft med Lundberg – juridiskt, medialt, ideologiskt. Och för all del även med Tomas Åberg. Han blev inte trodd. Han fick inte rätt. Och som alltid när den självutnämnde sanningssägaren möter motstånd han inte förstår, kliver han in i den enda roll han behärskar: offerjournalisten som ber om Swish och förståelse. Denna gång blir han dock även en stalker, som skulle passa bra i Trolljägarna.
