Den senaste tiden har berättelsen om Socialdemokraternas påstådda ”trollfabrik” rullat genom TV4, SVT, kvällspress och högerns sociala medier. TV4 placerar AiP Media, Politikkollen och meme-konton som ”jävla u-land” i samma berättelsepaket som Sverigedemokraternas avslöjade trollfabriker. Moderaternas partisekreterare kallar det rakt ut ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” i SVT:s rapportering om AiP och Politikkollen.
Det är valtider. Men någonting har förändrats. Spelet som pågår visar att nästan allt verkar vara tillåtet, till och med rena lögner, så länge det skadar motståndet. Och det är ett farligt spel, eftersom metoderna – misstänkliggörande, skruvade etiketter och medveten otydlighet om avsändare – påminner obehagligt mycket om propagandagreppen som användes i Europa på 1930-talet.
Var började allt?
Hösten 2024 växte uppmärksamheten efter TV4:s granskning av Sverigedemokraternas kommunikationsarbete. Dold kamerainsats visade hur anonyma konton användes systematiskt för att sprida budskap – en metod som i medierna snabbt fick etiketten ”trollfabrik” SVT: granskningen. Det blev en måttstock för vad medier och allmänhet menar med begreppet.
Politikkollen, AiP och Schyst
Politikkollen drivs öppet av AiP Media Produktion AB, ett bolag som ägs av Socialdemokraterna. Detta framgår tydligt via deras egen presentationssida ”Om Politikkollen” och i sidfötterna på deras artiklar, exempelvis i deras material om Socialdemokraterna på Politikkollen. Där anges både ägare, orgnummer och ansvariga redaktörer.
AiP Media driver även Schyst social – en utbildningssatsning för digital opinionsbildning. På Schysts bloggportal anges AiP som utgivare, exempelvis på deras taggsida för Instagram Schyst – taggen Instagram. Flera medarbetare publicerar under eget namn, och Emil Nordfjell syns öppet som skribent i artiklar, t.ex. i inlägget om Instagramstrategier här.
I ett offentligt Instagraminlägg beskriver Emil Nordfjell dessutom själv hur han tillsammans med Aftonbladets ledarredaktion startade ”Nätverket för schysta kreatörer” sommaren 2025 – där både Schyst social och Aftonbladet nämns vid namn. Det framgår i hans eget Instagraminlägg här.
I högerns framställning beskrivs dessa tre komponenter som del av en dold, ”hemlig” påverkanstrappa. Men infrastrukturen består i realiteten av:
- Ett partiägt mediebolag med offentlig bolagsstruktur och redovisade ägare.
- Sajter med ”Om oss”, sidfötter och kontaktuppgifter som öppet anger kopplingen till AiP och S.
- Offentliga LinkedIn-profiler och sociala medier-inlägg där medarbetare själva redogör för sitt arbete.
Allt som beskrivs som ”dolt” är i själva verket öppet – i publika källor där avsändaren enbart är ett klick bort. Att kritisera satirens ton eller estetik är legitimt. Men att beskriva Politikkollen, Schyst social och AiP som en ”hemlig” påverkansoperation saknar
TV4:s granskning av AiP Media
I november 2025 publicerade TV4 en granskning där man pekade på att AiP driver flera sajter och sociala konton som sprider politiskt vinklade budskap. TV4 konstaterade att avsändaren i vissa fall är svår att upptäcka direkt på kontons profilsidor eller startsidor, vilket kan ge intryck av neutralitet TV4: granskningen.
Huvudpunkterna i granskningen var:
- Vilseledande sajter. Att politiska budskap publiceras på plattformar som ser redaktionella ut, medan ägarskapet bara framgår ett klick bort. TV4 betonade att detta kan få läsare att uppfatta innehållet som opartiskt när det i verkligheten är partiskt. TV4: exempel på upplägg.
- Memekonton och anonym avsändare. Några av kontona som används för satir och memes, till exempel Instagram-konton, visar inte alltid i profilen vem som ligger bakom. Det gjorde TV4 till en fråga om transparens snarare än ett bevis för hemlig manipulation. TV4: memekonton.
Hur narrativet spreds
Detta narrativ studsade vidare. SVT återgav Moderaternas formulering om ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” i sin rapportering om AiP, Politikkollen och meme-konton som ”Jävla u-land” SVT: Socialdemokraterna kritiseras för vilseledande marknadsföring. Samtidigt publicerade Aftonbladets ledarsida en uppmaning att ”städa sina meme-konton” under rubriken ”Aktuellt i Politiken måste städa sina meme-konton” Aftonbladet: ledare.
Resultatet är att begreppet ”trollfabrik” glider från att beskriva anonyma hatkonton till att också omfatta öppet partiägda medieplattformar där ansvarig utgivare faktiskt finns – vilket riskerar att urvattna begreppet och försvåra seriös granskning.
Det är en viktig distinktion mellan: (1) anonyma, dolda trollkonton som styrs i hemlighet och (2) öppet partiägda medieplattformar där ägandet framgår om man letar. Den förstnämnda formen var vad TV4:s granskning mot SD pekade på; den senare är vad kritiker nu hävdar gäller AiP och Politikkollen. Att peka på problem med transparens är legitimt. Att i samma andetag jämföra öppna, redovisade satsningar med hemliga trollfabriker riskerar däremot att urvattna begreppet och försvåra seriös granskning.
Moderaternas kritik
Efter TV4:s granskning gick flera moderata företrädare till angrepp mot Socialdemokraterna. Partisekreteraren Karin Enström kallade upplägget ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” och talade om ”medveten manipulation” TV4: kritik. Även andra moderater — bland dem Carl‑Oskar Bohlin och Niklas Wykman — beskrev metoderna som ”ljusskygga” och ”skamlösa” och krävde att S skulle ”lägga alla kort på bordet” TV4: exempel. I sociala medier delades klipp som pekade ut S‑kopplade konton för påstått hemlighetsmakeri. Denna kritik fick stort genomslag — TV4 sammanfattade resonemanget under rubriken ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” TV4: sammanfattning.
Socialdemokraternas svar – och hur de blev ”troll”
Partiet och AiP försvarade sig med att AiP är ett redaktionellt oberoende bolag som ägs av S, och att avsändaren framgår på deras webbplatser. AiP:s VD Daniel Färm betonade detta i Sveriges Radio: ”Socialdemokraterna är ägare, men vi lägger oss inte i det redaktionella innehållet” Sveriges Radio: AiP svarar. Efter publiciteten lovade AiP även att förtydliga ägarskapet ytterligare Sveriges Radio: AiP om ägarskap.
Moderaternas partisekreterare upprepade i SVT:s rapportering formuleringen ”Socialdemokraternas egen trollfabrik”, med hänvisning till ”vilseledande konton” och ”påhittat neutrala sajter” SVT: kritik mot S. Den konstruktionen bygger på att tre olika fenomen klumpas ihop som om de vore samma sak:
- Sajter som Politikkollen, där AiP och Socialdemokraterna anges som ägare, men inte alltid på första sidan.
- Meme-konton som ”Jävla u-land”, som driver politisk satir men har otydlig avsändare på själva kontoprofilen.
- SD:s tidigare avslöjade trollfabriker, där anonyma konton användes för hatkampanjer och förlöjligande av motståndare.
Dagens ETC:s intervju med statsvetaren Ulf Bjereld tydliggör skillnaden: SD:s trollfabriker handlade om anonyma konton som inte gick att spåra och som användes för organiserade attacker. AiP:s verksamhet är öppet redovisad och saknar den typen av anonymiserade hatkampanjer. Detta framgår i ETC:s genomgång Dagens ETC: skillnaden mellan SD och AiP.
Trots dessa skillnader används samma ord – ”trollfabrik” – om helt olika fenomen. När termen väl etablerats i rubrikerna blir den en tom behållare som högerdebattörer kan fylla med egna ”avslöjanden”.
Skillnaden: dolda trollkonton vs öppna mediekonton
Kritiker kallar S:s nätverk för en ”trollfabrik”, men det kräver en tydlig distinktion. SD:s avslöjade trollkonton var helt anonyma – ingen besökare kunde utläsa att partiet stod bakom dem SVT:s granskning. S:s nätverk fungerar tvärtom: deras sajter redovisar öppet kopplingen till AiP/S, även om informationen ibland ligger ett klick bort i ”Om oss”-sektioner TV4 om otydlig avsändare.
Memekontot ”Jävla u-land” och liknande profiler saknar visserligen tydlig avsändare direkt på kontot, men sajterna som innehållet leder till redovisar upphovet. Annie Croona i Dagens ETC menar att högern ”har en poäng” när de pekar på S:s otydlighet ETC:s ledare, men konstaterar samtidigt att detta inte är jämförbart med SD:s trollfabriker – S:s upplägg är mer pinsamt än dolt eller systematiserat ETC:s slutsats.
- SD:s trollfabrik – Anonyma konton styrda direkt av SD:s interna kommunikation SVT:s granskning. Medarbetare använde själva uttrycket ”trollfabrik” SVT:s material. Kontona hade stora följarskaror och spred konspirativ propaganda.
- S nätverk – En öppen partisankommunikation där AiP anges i hemsidornas sidfötter och infosidor TV4 om avsändarform. Kritiken handlar om att avsändaren ibland är otydlig på sociala plattformar – inte att kontona är hemliga eller anonyma. ETC konstaterar att memekontona är ”pajiga och pinsamma”, men inte jämförbara med SD:s dolda troll ETC:s kommentar.
“Drev” eller journalistik?
Varför dessa avslöjanden just nu? Förespråkarna beskriver det som nödvändig granskning av politisk kommunikation – TV4 gjorde först en punktinsats om SD:s anonyma trollkonton och nu en om S, finansierad inom ramen för opinions- och demokratibudgeten TV4:s genomgång samt SVT:s tidigare granskning.
Kritiker – däribland Aftonbladets Oisín Cantwell – invänder att mycket av detta redan var känt. Aftonbladets Olof Svensson rapporterade redan våren 2024 om S‑finansierade sociala medier‑konton via AiP Aftonbladet: tidigare rapportering. Cantwell menar att Moderaternas reaktioner är överdrivna och att M i praktiken ”låtsas som att S‑kontona är en nyhet” Aftonbladet: Cantwells kritik. Han påpekar dessutom att ett av de S‑kopplade kontona tidigare granskats för medverkan i antisemitiska samarbeten Aftonbladet: antisemitismfallet – något helt annat än att dela memes.
Ledarsidor, bland annat i Dagens ETC, menar att uppmärksamheten visserligen sätter fingret på ett reellt problem – S:s otydliga avsändare ETC:s ledare om avsändarfrågan – men att debatten blåsts upp till en närmast farsartad nivå.
Är det en konspiration?
Kritiker menar att detta sammanträffande – först ett mediedrev mot S, sedan uppkomsten av falska konton som utger sig för att vara S – påminner om tidigare koordinerade SD-attacker där man just använt sig av konton som imiterar politiska motståndare kritik från debatten. I det ljuset är frågan helt rimlig: är detta en politiskt motiverad motkampanj, eller ren replikering av tidigare SD-metoder?
Samtidigt är det faktum att Socialdemokraterna själva drivit igenom lagar och policyer mot anonyma falska konton och trollfabriker relevant S:s policyarbete. I deras eget sociala medieprogram står uttryckligen att ”fejk-konton som sprider lögner, hat och hot” ska stoppas S:s programtext. Om S verkligen ägnade sig åt hemliga trolloperationer skulle det stå i direkt konflikt med partiets offentliga hållning.
Det är alltså inte bevisat att det finns en koordinerad konspiration – men det är tydligt att det just nu cirkulerar falska S-konton som saknar avsändare och som metodologiskt liknar SD:s tidigare dokumenterade angreppstaktik. Det är den situationen som gör frågan relevant och som visar varför man bör vara uppmärksam på vad som nu sker i kulisserna.
Att påstå att hela historien skulle vara en omsorgsfullt koordinerad ”konspiration” saknar fortfarande formella belägg. Men här krävs ett förtydligande: efter att AiP lyftes fram i TV4:s granskning passade SD på att göra betydligt hårdare motattacker. Samtidigt började det dyka upp nya, märkliga Facebook-sidor som utger sig för att vara Socialdemokraterna – men till skillnad från AiP, Politikkollen och andra S‑kopplade projekt saknar dessa helt ansvarig utgivare, imprint, kontaktuppgifter eller kopplingar till AiP/S. Det är en helt annan typ av aktivitet än den som tidigare rapporterats om.
TV4:s märkliga drag
Det hela startade med TV4 Kalla Fakta våren 2024, som avslöjade SD:s dolt styrda konton och myntade begreppet ”trollfabrik” (se SVT:s granskning här och material från SVT här). När TV4 senare granskade AiP Media använde politiska motståndare detta för att tala om ”S:s egen trollfabrik” (se TV4:s kritik här och TV4:s exempel här).
Socialdemokraternas konton har inte varit anonyma – AiP anges öppet på deras sajter – och debatten har snarare handlat om kommunikationsstil och hur tydlig avsändaren är. Det finns inga belagda bevis för någon sammansvärjning bakom utvecklingen, utan snarare politiska motsättningar och hårt vinklade slagord. Kritiken om ”manipulation” och ”ljusskyggt” visar att det främst rör sig om ett partipolitiskt drev, även om öppenhet alltid är avgörande.
Slutsatsen är att ”konspiration” fortfarande ligger på teorins område – men att väljaren bör vara kritisk, eftersom både avslöjanden och efterspel visar på vikten av tydlig avsändare i politisk kommunikation (se TV4:s genomgång här och ETC:s ledare här).
Granskning Örnsköldsvik – en uppstickare?
”Granskning Örnsköldsvik” träder nu fram som någon sorts ny auktoritet i högerns ekosystem. Sajten beskriver sig som ett ”medborgarinitiativ” som granskar politisk makt, men erbjuder samtidigt ”fullständig anonymitet” för tipsare och saknar namngiven ansvarig utgivare. Detta framgår på deras egen kontaktsida där anonymitet och visselblåsarfunktion lyfts fram.
Domänen granskningornskoldsvik.com är registrerad via WordPress.coms registrar Automattic, och alla Whois‑uppgifter är skyddade via ”Knock Knock WHOIS Not There” – vilket innebär att det inte går att se vem som äger sajten. Den uppgivna adressen pekar inte på någon redaktion, utan på integritetsskyddet.
Trots denna totala anonymitet publicerar sajten nu vad de kallar ett ”avslöjande”: att Emil Nordfjell ligger bakom satirkontot ”Jävla u‑land” och sajten Politikkollen. Underlaget? Emil Nordfjells offentliga LinkedIn‑profil, där han öppet listar sina roller på SSU, AiP Media och Schyst. Det är exakt vad sajten själv skriver – att deras ”avslöjande” bygger på information från Emil Nordfjells LinkedIn.
Det nya – och kanske mest talande – är hur detta anonymt producerade material paketeras: som ett långt textblock där Nordfjells yrkesbakgrund, familjeband och uppdrag staplas på varandra för att skapa dramatik. Herreys delade version innehåller dessutom samma format som brukar känneteckna dessa anonyma granskarsidor: stora röda emojis, rubrikliknande inledningar och insinuationer om maktmissbruk, trots att all information kommer från fullt offentliga källor.
Med andra ord: en anonym sajt med dold ägare tar skärmdumpar från en helt öppen LinkedIn‑profil, paketerar det som sensationsmaterial – och politiker i högern delar det som ett avslöjande.
Herrey och källkritiken baklänges
När sajten publicerar sitt ”gräv” får det omedelbart spridning i högerns interna spridningskrets. Richard Herrey, tidigare moderat EU‑parlamentariker, delar inlägget på sin Facebook‑sida och skriver att han ”hade på känn” att det fanns mer att gräva fram i denna ”sorgliga S‑historia” – och använder Granskning Örnsköldsvik som källa. Det framgår i hans offentliga inlägg där han länkar till sajten.
Här blir mönstret tydligt:
- AiP, Politikkollen och Schyst redovisar öppet ägare, orgnummer, medarbetare och ansvarig utgivare.
- TV4 och högern beskriver dem ändå som en ”hemlig trollfabrik”.
- En anonym sajt med skyddad domän ”avslöjar” sådant som redan står i klarspråk på LinkedIn och ”Om oss”‑sidor.
- En moderat toppolitiker delar detta som om det vore ett gediget gräv, utan att nämna att källan själv saknar öppen ägare och utgivare.
Det är exakt samma metod som många högermedier och konton använt i åratal: anonyma eller halvanonyma ”granskare” med dramatiska rubriker och tydlig partisk slagsida, där etiketter som ”medborgarinitiativ” blir ett sätt att slippa ansvar.
Och samtidigt fortsätter högern att kalla öppet partiägda plattformar – med imprint, sidfot och ansvarig utgivare – för ”trollfabriker”. Resultatet är att begreppet töms på innehåll och att verkliga trolloperationer (ofta drivna av anonyma, rasistiska eller våldsbejakande nätverk) hamnar i samma kategori som legitima, öppet redovisade plattformar.
Källkritiken går därmed rakt baklänges. De som ropar högst om Socialdemokraternas ”trollfabrik” förlitar sig själva på anonyma sajter utan imprint och delar dem som sanning – samtidigt som de kritiserar S för att deras öppna plattformar påstås vara ”dolda”.
Det är svårt att inte uppfatta ironin.