Lamotte talar om dårskap. Använder han sig själv som mall?

Joakim Lamotte har ännu en gång lyckats förvandla ett vardagligt medieinslag till en indignationsshow. I sin senaste text riktar han blicken mot SVT:s nya program ”Semester med Garplind” och tolkar en inspelningsresa som en ”lyxsemester på skattebetalarnas bekostnad”. Några källor redovisas inte, men tonen är säker som alltid – och slutsatserna dras med den lätthet som bara total övertygelse utan underlag kan ge.

Semester med Garplind – eller Lamottes nya hatobjekt

Programmet ”Semester med Garplind” är exakt vad det låter som: en lättviktig tv-idé om en programledare som får åka på resor med olika gäster. Första avsnittet: Zermatt. Gäst: David Lagercrantz. Och ja, han råkar vara gift med SVT:s vd, Anne Lagercrantz. En liten detalj som Lamotte förvandlar till en konspiration värdig en folkhemsvariant av QAnon.

Man kan nästan höra honom skaka på huvudet medan han skriver – säkert i sin egen källarstudio, där eko från indignation möter ljudet av ännu en obekräftad tes. Han beskriver det som om vd:n personligen packat champagnen, viftat med företagets kreditkort och skickat maken på spa. I själva verket är det ett tv-program. En produktion. Inte en charterresa. Men det låter ju inte lika klickvänligt.

Fakta – Lamottes svagaste gren

Om Lamotte hade lagt en bråkdel av sin energi på att kolla källor hade han upptäckt att SVT:s reseprogram inte är någon nyhet. Public service gör den här typen av underhållning varje år, med varierande framgång. Det är inte heller första gången kändisar följer med. Men det blir förstås roligare att prata om ”korruption” och ”självblindhet”. Det säljer bättre i Swish-länken.

Att David Lagercrantz är gift med Anne Lagercrantz är offentligt känt – till och med Wikipedia klarar av att hålla den informationen uppdaterad. Det betyder dock inte att Anne Lagercrantz står på en Alptopp och ropar ”räkningen tar folket!”. Det betyder att en känd person deltar i ett lättsamt program. Punkt.

Men den verkliga frågan, handlar kanske om jäv eller javisst?

Visst finns det en jävsaspekt här, men den hanteras i varje seriös organisation. Det är därför regler finns. Det är därför man har protokoll och granskningsnämnder. Lamotte däremot verkar tro att SVT styrs som hans egen Facebooksida: av känsla, magkänsla och stundens vrede.

Om någon vill veta om jäv föreligger, så gör som vuxna människor: fråga SVT. Begär ut beslutsunderlagen. Gör ett jobb. Men det är förstås mycket svårare än att skriva ”skandal!” i versaler.

Ja, SVT finansieras av public service-avgiften. Det är inte heller nytt. Det är heller inte så att hela summan går till ”lyxresor”. För 2025 är avgiften 1 249 kronor per person och SVT:s del ligger runt 5,5 miljarder av de totala 9,5 som även inkluderar SR och UR. Det är siffror, inte känslor – och därmed ointressant för Lamotte.

Hans ”nio miljarder” är alltså rundad uppåt med samma precision som hans moralargument: ungefärlig, högljudd och helt utan grund.

Det vore lätt att skratta om det inte vore så förutsägbart. Lamotte slår på SVT som andra slår på snooze-knappen. Han väcker sig själv med sitt eget raseri och låtsas sedan vara folkets röst. Men det finns inget folk här – bara en man som i brist på källor använder sin egen upprördhet som bevis.

SVT har många problem. De behöver ingen Lamotte för att påminnas om det. Men när han försöker framstå som den sista fria journalisten blir det snarare som att se en man stå i regn och påstå att han uppfunnit vatten.

Om man vill granska SVT:s beslut kan man göra det ordentligt. Men om man vill samla klick, sälja Swish och få applåder från sin egen bubbla – då skriver man som Lamotte. Han talar om dårskap, ja. Frågan är bara: använder han sig själv som mall?

Källor och datum

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *