En nystartad Facebooksida ”SD mot rasism” beskriver sig som ett internt initiativ för sverigedemokrater som vill börja om från början – utan hat, utan kvinnoförakt, utan rädsla för religion eller hudfärg. Trots att sidan i nuläget har noll följare och endast följer åtta andra konton har den redan väckt reaktioner – inte från oppositionen, utan från partiets egna anhängare. SD-profilen Nick Alinia uppmanade sina följare sent igår kväll att anmäla sidan som ett trollkonto. Frågan är om sidan verkligen är vad den utger sig för att vara – eller om den, med partiets historia i åtanke, kan vara ännu ett SD-initierat experiment.
Sidan är ny, men den knyter an till en lång och motsägelsefull historia. 2012 startade SD‑kvinnors vice ordförande Therese Borg Facebookgruppen ”SD:are mot rasism” enligt Nyheter24. Två år senare rapporterade Dagens ETC att samma grupp riskerade att stängas ned efter att kommentarsfälten fyllts av rasism – ironiskt nog, se ETC. Redan 2010 fanns bloggar under namnet ”Sverigedemokrater mot rasism och diskriminering”.
Det cirkulerar nu rykten om att liknande initiativ tidigare stängts ned efter interna påtryckningar, och att det kan röra sig om partiinterna experiment för att mäta sympatier eller reaktioner. Inget av detta har kunnat bekräftas, men mönstret är tydligt – SD försöker då och då lansera en mjukare fasad, bara för att snabbt dra ur kontakten när projektet väcker obehag inom de egna leden.
Med tanke på partiets dokumenterade trollverksamhet, avslöjad i TV4:s Kalla fakta 2024, är det svårt att utesluta att även denna sida kan vara en kontrollerad konstruktion. Syftet kan vara att testa reaktioner, kartlägga interna avvikare eller mäta allmänhetens mottaglighet för en mer rumsren SD-retorik. Det är dessutom val snart.
Samtidigt visar skärmdumpar från sidan tydligt hur obetydlig den ännu är utan följare och endast ett fåtal följda konton med en ren, nylagd profil utan interaktioner. Det stärker intrycket av att sidan kan vara ett test – en del av en snabb intern cykel där SD‑anknutna nätverk regelbundet startar, mäter och stänger ner experiment som inte får önskad effekt.
Historiskt sett har även andra interna initiativ väckt vrede – inte minst när de kommit från personer som faktiskt menat allvar. 2013 uteslöts SD-politikern Carl Festin i Östersund delvis för att ha arbetat för ett moskébygge, enligt Sveriges Radio P4 Jämtland. Uteslutningen beskrevs också av SVT Jämtland – där det framgår att Festin bland annat uteslöts för ett medborgarförslag om moské – och av Expo. Östersunds-Posten rapporterade samtidigt om uteslutningen med samma motivering. Ironin är total: varje gång någon inom SD försöker leva upp till de värderingar som partiet säger sig omfamna i sina vitböcker och programförklaringar, utlöses samma gamla reflexer av misstänksamhet och ilska.
Varför triggar en antirasistisk SD-profil anmälningar inifrån?
SD:s historia visar att varje försök till självrannsakan snabbt möts av misstänksamhet. 2012 års satsning havererade i kommentarsfälten, 2014 års sida imploderade, och 2024 avslöjades en kultur där anonyma konton premierades för aggressiv agitation. Att en ny sida nu försöker tala om försoning och ansvar uppfattas därför inte som trovärdigt – utan som provokation.
Det är fullt möjligt att dagens ”SD mot rasism” är ännu ett SD‑projekt, men den här gången med ett nytt narrativ: att visa upp en falsk opposition för att neutralisera den äkta. Och om sidan faktiskt drivs av genuina medlemmar som vill förändra partiet inifrån – då är ironin total. För den största fienden verkar inte vara vänstern, utan självrannsakan.
Facebooksidan SD mot rasism hittar du här!