Lamotte gör bort sig med polisanmälan

Joakim Lamotte har nu gjort en polisanmälan mot en imam i Kristianstad. Ironiskt nog är Lamotte en väldigt ynklig kille som själv dragit på sig fler brottsrubriceringar än de flesta journalister i Sverige, samtidigt som han vill agera rättssamhällets förlängda arm. Anmälningar mot honom har tidigare gällt bland annat olaga hot, förtal och ofredande – ärenden som bland annat Näthatsgranskaren följt och dokumenterat. Att just han vill uppträda som moralens väktare blir därför mer komiskt än trovärdigt.

Hjälterollen han skrev åt sig själv

Lamotte framställer det som om han ensam tog initiativet, men i själva verket hade händelsen redan fått brett genomslag – och han var sent in i kedjan.

Med andra ord: han poserar som den som ”sätter saker i rullning” när rullningen redan var i full gång.

Församlingens faktiska respons

Islamiska Församlingen i Kristianstad gick den 30 september 2025 ut med ett pressmeddelande på sin officiella Facebook-sida – läs det i fulltext här: Pressmeddelande 2025-09-30. Där framgick:

  • Predikanten Saleh Abouelenen var endast tillfällig bönledare när den ordinarie imamen var bortrest.
  • Uttalandet korrigerades omedelbart, och församlingen markerade att islam förbjuder våld mot kvinnor.
  • Abouelenen stängdes av från alla uppdrag.

Det är raka besked som står i skarp kontrast till Lamottes version, där moskén framställs som ett fort för kvinnoförtryck.

Istället för att nöja sig med att beskriva en polisutredning använder Lamotte händelsen som trampolin för sina vanliga kulturkrigsangrepp: vänsterfeminister, medier och migrationspolitiken. I sina texter kräver han att kända feminister som Alexandra Pascalidou, Katarina Wennstam och Nina Rung ska kommentera, och använder deras tystnad som slagträ. Att dessa inte omedelbart levererar soundbites på hans kommando blir för honom bevis på hyckleri, när det i själva verket är ett retoriskt trick för att hålla liv i sin egen indignation.

Det är samma knep som fascistiska agitatorer använde på 1930-talet – att ta en enskild episod och blåsa upp den till bevis för en hel kulturs förfall. Skillnaden är att Lamotte gör det via prenumerationsinlägg på Facebook istället för ölhallar i München.

Fakta kontra teater

Tre saker är verifierbara:

  1. En predikan hölls i Kristianstad med problematiskt innehåll.
  2. Polisen utreder imamen för uppvigling.
  3. Församlingen tog avstånd, korrigerade och avstängde predikanten.

Resten – Lamottes hjältesaga och hans krav på feministisk körsång rent teaterurspel.

Lamotte gör sig till centralfigur i ett drama som redan hade en lösning. Församlingen tog ansvar, polisen gör sitt jobb. Han själv? Han poserar med sin anmälan som om det vore en Oscarstatyett. Skillnaden är bara att publiken redan sett igenom föreställningen.

Pressmeddelandet

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *