Om Hitler hade vunnit?

Joakim Lamotte har under dagarna gått ut med vad vi får anta är en extremt fånig jämförelse med verkligheten och Hitler och vad som hade hänt om Hitler ”hade vunnit”. Ingen av oss på redaktionen förstår egentligen upplägget med en sån text eller jämförelse – det är inte direkt eurovision-tävling vi snackar om här. Vi bör alltså kunna kalla draget som ett slags högerextremt clickbait.

Vi konstaterar här två saker.

1. Joakim Lamotte bygger sin text på ett batteri av insinuationer om SVT/SR som inte håller för källkritik.
2. Resonemanget vilar på en historisk liknelse som brister både logiskt och moraliskt eftersom den jämför 2020‑talets live‑journalistik med 1940‑talets krigscensur och helt andra medievillkor.

Vi redovisar här vad som faktiskt sägs i public service, och när Lamotte klipper bort sammanhang som inte passar hans narrativ.

Lamotte påstår att SVT framställer Israel som den som startade kriget. SVT:s egna genomgångar är raka: kriget i Gaza inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Se exempelvis SVT:s återkommande livesida där detta skrivs ut redan i ingressen: ”Kriget i Gaza, som inleddes efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023”. Det stöds av deras tidigare steg‑för‑steg‑rekonstruktion: ”Hamas attack mot Israel startade ett krig – så gick den till”.

Lamottes beskyllning faller därmed på eget grepp. SVT anger uttryckligen att Hamas attack utlöste kriget. Hans påstående att SVT enbart visar civilt lidande i Gaza och döljer Hamas grymheter är felaktigt – SVT har vid upprepade tillfällen rapporterat i detalj om Hamas massakrer och övergrepp, inklusive våldtäkt, kidnappningar och mord den 7 oktober. Påståendet att SVT ”förtiger” Hamas övergrepp motsägs därför av publicerat material och SVT har återkommande rapporterat om 7 oktober‑massakern och Hamas övergrepp, inklusive sexuellt våld:

• Våldtäkt som vapen – vittnesmål om Hamas sexuella våld den 7 oktober
• Dokument utifrån/Timmarna Hamas attackerade festivalen
• IDF visade upp film från Hamas attack – pressträff

Lamotte skriver även att SVT:s korrespondent Samir Abu Eid skulle ha låtit Hamas framstå som ”de goda” när deras krav på vapenvila återgavs. Förtalet ligger i insinuationen, inte i citatet. Att redovisa parternas faktiska positioner i en pågående förhandling är grundkurs i utrikesjournalistik – något Lamotte verkar vara helt obekant med. SVT har exempelvis förklarat att Hamas vill ha ett permanent slut på kriget och fortsatt inflytande i Gaza – en beskrivning av kravbild, inte en värdering.

När utländska reportrar hålls utanför Gaza blir lokala frilansare avgörande – för alla redaktioner, till och med en som Lamotte hade kunnat delta i. SVT har själva rapporterat om just detta, med AFP som exempel: ”I Gaza är det framförallt lokala frilansjournalister som skildrar kriget”. Sveriges Radio förklarar öppet vilka röster de använder – som långvarige samarbetspartnern Sami Abu Salem: ”Hans röst blir nu vår röst i Gaza”.

Det här är branschpraxis under inreseförbud. Transparensen är redovisad. Alternativet vore tystnad.

Att beskriva Hamas som terrororganisation med ideologi som står i diametral motsats till demokratiska värden kräver inga hyperboler. Läs primärkällorna, Jocke!

• 1988 års charter (engelsk översättning): Yale Avalon Project.
• 2017 års policytext: Hamas policy document (PDF).

Lamottes påstående att ”Hamas vill utrota alla judar” speglar retoriken i 1988 års charter. 2017 års dokument försöker samtidigt rebranda rörelsen utan att erkänna Israel. Båda texterna är relevanta för sakläget. Hamas ideologiska ramverk är absolut oförenligt med demokratiska ideal. Men det gör inte public service till aktivister för att de redovisar förhandlingskrav och fakta från båda sidor.

Sjukhus, tunnlar och mänskliga sköldar – vad är belagt?

Bevisläget är blandat och ofta politiserat. Oberoende forensisk granskning har visat tunnelinfrastruktur vid al‑Shifa, men inte styrkt alla israeliska påståenden om ett fullt ”högkvarter” under vårdbyggnaderna: se Washington Posts visuella analys (betalvägg): ”Investigating the assault on al‑Shifa”. Motsägande fynd och kritik om bevisvärde har parallellt lyfts av bl.a. BBC/Guardian‑rapporter.

Det finns indikationer på militant infrastruktur under civil miljö – men detaljpåståenden kräver fortsatt oberoende granskning. Public service ska återge det som går att verifiera och tydligt markera vad som är partsuppgifter.

Cecilia Uddén och uppropet

Lamotte påstår att ”profilerade SR‑journalister undertecknar politiska manifest”. Det som avses är ett öppet journalistiskt upprop om Gaza‑bevakningen (bl.a. krav på pressfri tillgång till Gaza) som undertecknats av SR‑anställda. Det har debatterats och SR har uppgett att avvägningar kan påverka bevakningsuppdrag framåt. Läs sammanfattningar: Omni och Bulletin (lista över undertecknare).

Bedömning: Man kan diskutera om journalister bör underteckna upprop – det är en legitim medieetisk diskussion – men Lamottes exemplet bevisar inte att SVT/SR ”går Hamas ärenden”.

”Nio miljarder” – vad kostar public service?

Lamotte anger nio miljarder kr/år. Regeringens proposition och rapportering om den nya perioden 2026–2033 talar om 83 miljarder över åtta år – i genomsnitt drygt tio miljarder per år. Se regeringens material och sammanfattningar: Regeringen: En lag om public service 2026–2033 och Omni. ”Nio miljarder” är en avrundning i underkant.

Andra världskriget‑analogin

Lamotte påstår att ”Om public service rapporterat likadant under andra världskriget hade Hitler vunnit”. Han målar därmed upp ett scenario som om hela utgången av andra världskriget hängde på SVT:s rapportering – vilket är direkt verklighetsfrånvänt. I verkligheten sattes Hitler stopp av en enorm allierad krigsinsats med miljoner soldater, motståndsrörelser och hela stater i samverkan. Liknelsen blir därför fullständigt idiotiskt och förringar den historiska verkligheten, samtidigt som den används för att driva en samtida mediekritik.

Dåtidens rapportering skedde under helt andra juridiska och tekniska förutsättningar (krigscensur, begränsade bildkällor, långsam distribution). Dagens public service redovisar samtidigt både

1. Hamas terror och ideologi,
2. israeliska civila offer och gisslan och
3. massivt palestinskt civilt lidande och folkrättsanklagelser mot Israel.

Vi ser en typisk monolog där bekräftelsebias klipper bort det som stör. SVT/SR förtjänar kritik när de brister – men anklagelsen om att de ”går Hamas ärenden” håller inte när man faktiskt läser, tittar och lyssnar på vad de publicerar.

Källor

• SVT livebevakning (ingress om krigets start och löpande innehåll): SVT – Senaste nytt om kriget i Gaza och Mellanöstern, samt rekonstruktion av 7 oktober.
• Hamas övergrepp 7 oktober: SVT – Våldtäkt som vapen, SVT Play – Timmarna Hamas attackerade festivalen, SVT – Pressträff med IDF.
• Vapenvilans kravbilder: SVT – Detta krävs för vapenvila.
• Lokala frilansare och SR‑röster: SVT – AFP:s frilansare i Gaza, SR – Cecilia Uddéns serie.
• Hamas dokument: Hamas Covenant 1988 (Avalon), Hamas policy 2017 (PDF).
• al‑Shifa/tunnlar och bevisläget: Washington Post – Visual analysis, Guardian – Bevisläget ifrågasätts.
• Public service‑finansiering: Regeringen – proposition om public service 2026–2033, Omni – 83 miljarder/8 år.