Sverige behöver skaka av sig de verklighetsfrånvända och hatdrivna narrativ som Birgitta Sparf och hennes likasinnade sprider. Deras blinda xenofobi och historielösa retorik söndrar samhället, inte det faktum att människor från olika bakgrunder lever sida vid sida.
När Magdalena Andersson talar om vikten av att bekämpa hatet som splittrar Sverige, hävdar Sparf att det är Socialdemokraterna och deras mångkulturella projekt som har förstört den svenska gemenskapen. Ironin i att en person som aktivt hetsar mot människor med annan etnisk bakgrund samtidigt pratar om att ”återställa” en samhällsgemenskap är överväldigande.
Sparfs text är ett klassiskt exempel på selektivt användande av statistik och känslomässigt laddade påståenden för att måla upp en bild av ett Sverige som skulle ha varit fritt från problem innan invandringen tog fart. Som om sociala problem, kriminalitet och ekonomiska utmaningar uppstod först när gränserna öppnades för flyktingar från Mellanöstern och Afrika. Hennes argumentation är ett intellektuellt haveri.
Lögn, förbannad lögn och statistik
Sparf citerar siffror om befolkningstillväxten och andelen utrikesfödda, men glömmer bekvämt att nämna att Sverige, precis som andra välfärdsstater, är beroende av invandring för att ekonomin ska fungera. Utan nya arbetstagare, ingen tillväxt. Utan inflyttning, en åldrande befolkning som inte kan försörjas. Men det verkar vara för komplicerade samband för någon som hellre ser världen i svartvitt.
Hon målar också upp en bild av bidragsberoende invandrare, men nämner inte att en stor del av den utlandsfödda befolkningen är självförsörjande, entreprenörer och skattebetalare. Vad hon gör är att hon tar en viss grupp, blåser upp den till en generalisering och förväntar sig att ingen ska syna bluffen. Det är en retorisk taktik som är lika gammal som rasismen själv.
Sparfs manipulativa redigeringar – en genomgång
En intressant detalj i Sparfs text är att hon redigerat den upprepade gånger, där varje ändring bidragit till att göra hennes budskap mer sofistikerat och strategiskt manipulerande. Här är några av de mest anmärkningsvärda förändringarna hon gjort:
- Boendesegregation som en ”nödvändighet” istället för något hon förespråkar.
- Ursprungligen skrev hon att hon ”hyllar boendesegregationen”, men har nu ändrat det till att hon ”måste skydda sig själv och sina närmaste eftersom ingen annan gör det.”
- Genom att omformulera det på detta sätt försöker hon göra sig själv till ett offer istället för en aktiv förespråkare av etnisk uppdelning i samhället.
- Skiftet från individuellt avståndstagande till kollektivt skuldbeläggande.
- Tidigare skrev hon att hon själv ”inte har något intresse av att interagera” med människor från andra kulturer.
- Nu har hon ändrat det till att ”de har inget intresse av att interagera med mig.”
- Det är en klassisk retorisk manöver för att skifta skulden och slippa ta ansvar för sin egen exkluderande hållning.
- Tillspetsning av hån mot Magdalena Andersson.
- Hon har lagt till en sarkastisk kommentar om att Andersson vill bygga ”den nygamla starka samhällsgemenskapen för hela Sverige, helt fri från hat.”
- Detta är ett försök att ironisera kring budskapet om en sammanhållen nation, samtidigt som hon själv driver en linje som direkt splittrar och polariserar.
- Borttagning av uppenbara rasistiska övertoner och försiktigare ordval.
- Tidigare explicit nedvärderande formuleringar om invandrare har justerats för att framstå mindre grova men med samma grundläggande innebörd.
- Hon har finjusterat beskrivningen av invandringens konsekvenser så att den låter mer ”faktabaserad” snarare än känslodriven.
Den riktiga samhällsgemenskapen
Vidare lägger hon till en hånfull avslutning om Magdalena Anderssons ”starka samhällsgemenskap helt fri från hat”. Det är paradoxalt, eftersom det är exakt den typen av projekt Sparf motarbetar genom att skriva konspirationsteoretiska drapor om kulturkrockar och oförenliga samhällen.
Vi har ett delat samhälle idag, ja. Men det beror inte på invandring i sig – det beror på den hatfyllda retorik och segregationspolitik som Sparf och hennes meningsfränder propagerar för. Att isolera sig i en bubbla av fördomar och självpåtaget martyrskap är inget annat än ett fegt sätt att slippa ta ansvar för en gemensam framtid.
Det är inte Socialdemokraterna som har förstört samhällsgemenskapen. Det är personer som Sparf, som spyr ur sig splittrande retorik och vägrar se verkligheten för vad den är. Vi bygger ett samhälle där alla får plats – med eller utan henne.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/25gQVa/magdalena-andersson-vi-maste-sta-upp-mot-hatet-som-splittrar-landet
https://www.fokus.se/kronika/sveriges-radikala-demografiska-forandringar/
