Henrik Jönsson beskriver Klägget som ”sjukdomen” och sig själv som ”botemedlet” i ett utfall på sociala medier efter att vi visat att hans talkshow fått två miljoner kronor från friskolemiljardärerna Hans och Barbara Bergström. Citatet är hämtat från hans eget inlägg där han reagerar på den granskning som avslöjar pengarna från parets amerikanska stiftelse, baserat på offentliga uppgifter i stiftelsens deklaration i USA som Klägget gått igenom.
I samma svep anklagar han dom också för att ”koka soppa på en spik” och sakna argument, samtidigt som han undviker den ena centrala frågan: varför har han under så lång tid hävdat att han är oberoende och ”solidariskt finansierad av folket” när verkligheten ser helt annorlunda ut.
”Solidariskt finansierad av folket” – tills friskolepengarna dyker upp
När Magdalena Andersson (S) i en intervju med Dagens Nyheter frågade vem som finansierar Henrik Jönsson svarade han att ”finansieringen kommer helt från frivilliga donationer” och utvecklade att pengarna ”huvudsakligen” kommer via Swish, för att sedan formulera sig som att han är ”solidariskt finansierad av folket” enligt DN:s referat av intervjun.
Samma berättelse upprepas när han kritiserar SVT i en debattartikel i Expressen där han försvarar sig mot granskning av sin kanal och beskriver sin verksamhet som byggd på frivilliga donationer och ”blygsam budget” jämfört med public service i sin text om SVT:s program ”30 minuter”.
När Klägget sedan visar att han fått två miljoner kronor från Hans och Barbara Bergström, via parets amerikanska stiftelse, spricker bilden av att finansieringen ”helt” bygger på frivilliga smådonationer vilket framgår av granskningen av stiftelsens redovisning. Uppgiften bekräftas dessutom indirekt av andra som återger Kläggets avslöjande, bland annat i en artikel i Magasinet Konkret om dolda finansiärer bakom hans nya mediesatsning där pengarna från Bergström tas upp.
Två miljoner från friskolemiljardärer är inte samma sak som små Swish-bidrag från vanligt folk. Att kalla det ”solidariskt finansierat av folket” är inte ett exakt sätt att beskriva verkligheten.
”Blygsam budget” med oligarkstöd i ryggen
I samband med uppmärksamheten kring hans medverkan i ”30 minuter” i SVT förklarade Henrik Jönsson offentligt att han och hans lilla team arbetar med en ”mycket blygsam budget” som bygger på frivilliga donationer vilket återges ordagrant i en genomgång av intervjun.
Parallellt uppger han i andra sammanhang att fem investerare gått in med miljonbelopp i hans nya satsning ”100 Procent” efter uppmärksamheten i SVT, vilket bland annat återges i nyhetsartiklar om hans nya medieprojekt där det framgår att ett fåtal rika finansiärer säkrat verksamheten. I Aftonbladets kultursida beskrivs satsningen som en högerorienterad propagandakanal med stora investerade resurser och en studio på 400 kvadratmeter, där Hans och Barbara Bergström pekas ut som en del av finansiärskretsen i en kritisk genomgång av projektet.
När man lägger ihop Kläggets dokumenterade tvåmiljonersstöd från Bergström-stiftelsen med hans egna uppgifter om ”fem investerare” som går in med miljoner i nya projektet blir det svårt att upprätthålla bilden av en ensam youtuber med nästan obefintlig ekonomi.
Ephi, Timbro och det högerliberala nätverket
En central del i Jönssons varumärke är att framstå som en fristående entreprenör som bara svarar inför sina tittare. I praktiken ingår han i ett välkänt nätverk kring Timbrosfären.
Hans talkshow ”100%” produceras i nära samarbete med tankesmedjan Ephi, grundad av moderatpolitikern Christofer Fjellner, som i sin tur finansierats via Timbrosfären och Stiftelsen Fritt Näringsliv enligt Ephis egen presentation och uppgifter om styrelsesammansättning. Ephis chef och Jönssons producent, Marie Söderqvist, sitter samtidigt i styrelsen för Timbro och Fritt Näringsliv vilket framgår av översikten över stiftelsens styrelse.
Att beskriva detta som en fristående enmanskanal skild från organiserad högeropinionsbildning är svårt när samma namn återkommer i både produktionen, finansiärerna och den politiska sfären.
Friskolemiljardärer med tydlig agenda
Hans och Barbara Bergström är inte några neutrala kulturmecenater. Paret har byggt sin förmögenhet på friskolekoncerner och har under lång tid stöttat opinionsbildare som försvarar vinstdrivande friskolor och angriper kritiker vilket Klägget tidigare visat i en annan granskning.
När samma par sedan går in med två miljoner i en talkshow som profilerar sig genom att slå mot politiker och debattörer som vill begränsa friskolevinster, är det inte svårt att se det som en investering i ett budskap snarare än en ren ”gåva”. Aftonbladets kulturtext om 100% beskriver hur projektet marknadsförs som ”folkrörelse” men i praktiken lutar sig mot just den typ av oligarkkapital som kritikerna menar hotar demokratin genom koncentration av pengar och inflytande i ett fåtal händer.
När Jönsson i samma andning talar om ”solidarisk finansiering” och ”blygsam budget” samtidigt som hans flaggskeppsprojekt bärs upp av friskolemiljardärer och anonyma investerare, handlar konflikten inte om politisk färg utan om ärlighet.
Makthavaren som spelar underdog
I DN:s porträtt av Henrik Jönsson beskrivs han som en av Sveriges mest inflytelserika högerdebattörer på Youtube, med återkommande attacker mot Socialdemokraterna och det han uppfattar som ett vänstervridet etablissemang enligt genomgången av hans kanal och publik. Samtidigt har han fått intervjua statsminister Ulf Kristersson i premiären av sin talkshow, en position som få ”oberoende” debattörer brukar nå vilket Klägget påpekar i sin artikel om hans samarbete med Ephi.
Det är ett klassiskt grepp: att från en etablerad plattform med politiska toppgäster spela rollen som jagad outsider. När samma person dessutom sitter på dolda bidrag i miljonklassen blir underdog-rollen mer teater än verklighet.
Att han reagerar med att utmåla en granskande redaktion som ”sjukdomen” när någon drar undan ridån för finansieringen säger mer om hans syn på journalistik än om dem som läser årsredovisningar.
Vem är egentligen ”sjukdomen” i den här historien?
Henrik Jönsson har rätt i en sak: det finns ett demokratiskt problem här. Men problemet är inte att någon följer pengar från friskolemiljardärer till en politisk talkshow, utan att en tung opinionsbildare under flera år odlat en berättelse om att vara folkfinansierad underdog samtidigt som han i verkligheten är en del av ett välorganiserat nätverk med starka ekonomiska intressen.
När makthavare med stora plattformar beskriver sina kritiker som ”sjukdomen” för att de avslöjar ekonomiska beroenden, då är det rimligt att vända på perspektivet. I en demokrati är granskning en del av immunförsvaret. Det som undergräver tilliten är inte att fakta kommer fram, utan att den som ropar att han är ”solidariskt finansierad av folket” visar sig ha två miljoner skäl på ett helt annat håll att hålla tyst om.