Eftersom vi skriver detta är det sannolikt en tidsfråga innan vi blockeras för insyn hos nästa dåre med vanföreställningar om verkligheten.
Texten uppdateras kontinuerligt.
Vi har ett luciafirande i en kyrka, en förälder som filmar och lägger ut, och ett kommentarsfält som som vanligt lyckas göra integritetsfrågor till en tävling i missförstånd. Här finns ingen hemlig kampanj mot lucia. Det finns däremot regler, ansvar och ett rätt enkelt faktum: Att en kyrka är öppen betyder inte att allt som sker där automatiskt är fritt material för nätet.
När Carolina Gynning publicerar klipp från lucia i Adelsö kyrka och sedan svarar kritiker med att hon är ”trygg i sitt val” och inte tänker ta bort videon, blir det en klassiker: Den som vill prata om barns exponering och arrangörens regler får höra att ”traditioner tas bort”. Själva sakfrågan försvinner. Det är inte ovanligt, men det är fortfarande märkligt.
Utgångspunkten är enkel. Ett luciafirande är ofta en skol- eller församlingsaktivitet, ibland i en kyrka, ibland på en scen, ibland i en aula. Det är också en situation där barn deltar, där vissa kan ha skyddade uppgifter, och där arrangören ofta sätter ramar för foto och film.
Gynnings inlägg och hennes efterföljande svar har blivit en påminnelse om hur snabbt en diskussion kan glida från ”vad gäller” till ”varför hatar ni traditioner”. Vi noterar att det finns en skillnad mellan att filma för privat minne och att publicera för en stor publik. Den skillnaden är inte moralism. Den finns i regelverken.
När argumenten brister helt
I klippet där Gynnings make försvarar publiceringen sker flera sammanblandningar som förtjänar att redas ut.
För det första: Att ett barn haft ”sin viktigaste dag på året” ger ingen rätt att exponera andra barn inför hundratusentals följare. Barns rättigheter är inte graderade efter hur starka vuxnas känslor är. Det är exakt därför regelverken finns.
För det andra: Påståendet att barn med skyddade personuppgifter ”kan stanna hemma” eller ”inte vara med” vänder hela skyddstanken upp och ner. Skyddade personuppgifter är till för att barn ska kunna delta i vardagsliv, skola och traditioner utan att riskera att deras vistelseort röjs. Skolan får inte berätta vilka barn som har skydd, just för att skyddet annars upphör. Det är också därför generella fotoregler tillämpas. Integritetsskyddsmyndigheten beskriver detta tydligt i sin vägledning om foto och film i skola och förskola, se IMY:s frågor och svar.
För det tredje: Att kalla gemensamma regler för ”kommunistiskt” är inte ett argument. Det är ett sätt att slippa förhålla sig till juridik. Barnkonventionen, som är svensk lag sedan 2020, slår fast att barnets bästa ska komma i främsta rummet och att barn har rätt till skydd för sitt privatliv. Se artikel 3 och 16 i Barnkonventionen.
Det fjärde: Resonemanget om att ”alla ska inte behöva lida för en” missar att det inte är vuxna som lider av att inte få posta material offentligt. Det är barn som riskerar att utestängas från firanden om vuxna inte kan acceptera gemensamma ramar. Det är just detta som skolor och förskolor försöker undvika genom generella fotoregler.
Det här är inte nytt
Att reglerna skärpts jämfört med ”förr” beror inte på moralpanik utan på förändrad spridning. Förr hamnade bilder i ett fotoalbum. I dag hamnar de i öppna flöden, sparas, delas vidare och kan indexeras. IMY pekar uttryckligen på skillnaden mellan privat dokumentation och publicering till större krets, se När du filmar, fotar och publicerar på nätet.
Det är också därför profiler med mycket stor räckvidd har ett större ansvar, inte ett mindre. Räckvidd förändrar konsekvenserna.
Kyrkan är inte din filmstudio
Kyrkans egna regler styr ofta
En kyrka är en plats med ordningsregler. De kan variera mellan församlingar, men budskapet är ofta tydligt: Privat fotografering kan vara okej, publicering och fotografering av enskilda personer kan kräva tillstånd.
Uppsala domkyrka skriver exempelvis att det inte är tillåtet att fotografera eller filma vid gudstjänster och konserter, och att privat bruk kan vara okej när verksamhet inte pågår, men att enskilda personer inte får filmas/fotas. Det är arrangörens spelplan, inte publikens. Se ”Fotografering och filmning” på Uppsala domkyrkas besöksinformation.
Linköpings domkyrkopastorat har en liknande linje: interiörbilder för privat bruk kan gå bra, men ”fotografera inte människor” utan tillstånd och vid publicering behöver tillstånd inhämtas. Se Fotografering i Domkyrkan.
Och ja, Svenska kyrkan själva publicerar guider och samtyckestexter kopplat till bild, film och ljud – där fokus ligger på att hantera nej, placering i rummet och publicering. Se exempelvis Samtycke för för bild, film och ljud.
Det här är inte en ”traditionsfråga”. Det är en arrangörsfråga.
”Offentlig plats” betyder inte ”allt är fritt”
I svensk rätt är ”offentlig plats” en term som definieras i ordningslagen. Den tar sikte på vägar, torg, parker och andra platser som används för allmän trafik, samt vissa områden som kan jämställas med offentliga platser genom föreskrift. Definitionen finns i 1 kap. 2 § ordningslagen (1993:1617).
En kyrka kan vara öppen och tillgänglig, men det gör inte automatiskt varje luciaframträdande till en ”fri publiceringszon”. Dessutom är ”får filma” och ”får publicera” två olika frågor.
GDPR, barn och publicering
Bilder på barn är personuppgifter
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) är tydliga med att personuppgifter om barn anses särskilt skyddsvärda. Se Personuppgifter om barn.
När bilder sprids till en större krets – exempelvis via publicering på nätet – behöver man enligt IMY följa GDPR och göra en intresseavvägning mellan publicistens intresse och barnens intresse av att inte bli exponerade. IMY skriver det rakt ut i sin FAQ om fotografering av barn i skola/förskola. Se IMY:s svar om att fotografera barn i skolan/förskolan.
Samtycke är inte alltid ”måste”, men ansvaret försvinner inte
IMY betonar att det inte finns ett absolut krav på samtycke för att publicera bilder i sociala medier, eftersom samtycke bara är en av flera rättsliga grunder. Samtidigt behöver behandlingen ha en rättslig grund, och för privatpublicering blir det ofta en intresseavvägning i praktiken. Se IMY om publicering utan samtycke och IMY:s vägledning När du filmar, fotar och publicerar på nätet.
Det är här många debatter kraschar. ”Samtycke behövs inte alltid” blir i kommentarsfältet ”då finns inga regler”. Det är inte samma sak.
Som referens kan man också titta på GDPR:s artikel 6.1(f) om berättigat intresse – där det uttryckligen står att skyddet väger särskilt tungt när den registrerade är ett barn. Se Artikel 6 i dataskyddsförordningen.
Brottsbalken och ”kränkande fotografering”
När folk säger ”det är olagligt att filma” brukar de ibland mena helt olika saker. Brottet kränkande fotografering i 4 kap. 6 a § brottsbalken handlar typiskt om hemlig fotografering i en skyddad, privat sfär (till exempel omklädningsrum). För definitionen och lagstöd, se brottsbalken (1962:700) och bakgrunden i propositionen om kränkande fotografering.
Det betyder inte att ”allt annat är fritt”. Det betyder att just den brottsrubriceringen ofta inte träffar en öppen luciafilmning i en kyrka. Integritetsfrågan kan ändå finnas där, via arrangörens regler och via vad publiceringen gör med barnens exponering.
Vad som faktiskt står på spel
Gynning skriver att hon inte publicerar något hon anser kan vara skadligt eller kränkande och att hon tar ansvar för det hon delar. Det är en hållning. Men juridik och integritet avgörs inte av hur trygg man känner sig. Det avgörs av om regler har följts, om andra barn fångats i bild, hur materialet sprids och om det finns särskilda skyddsbehov.
IMY sammanfattade frågan redan för flera år sedan i lucia-sammanhang: Spara privat är en sak, sprida till större krets är en annan, och skolans/arrangörens fotoregler spelar roll. SVT har återgett den bedömningen i sin genomgång inför lucia. Se SVT:s ”Det ska du tänka på när du fotar ditt barns luciatåg”.
Det är här vi hamnar om vi slutar ropa ”traditionsmord” varje gång någon nämner barns integritet.
För den som vill se sammanhanget: Gynnings Facebookinlägg finns här. Vi noterar bara att plattformar, algoritmer och publikstorlek spelar roll för spridning, oavsett avsikt.
Det som ofta blandas ihop
- Att filma för privat minne och att publicera till en stor publik är två olika saker. IMY gör den skillnaden tydlig i sin vägledning om foto, film och publicering. Se IMY:s guide.
- Arrangörens regler kan gälla oavsett om man själv tycker publiceringen är ”okontroversiell”. Kyrkor beskriver ofta detta i sina egna besöksregler och samtyckestexter, se exempelvis Uppsala domkyrkas regler och Svenska kyrkans samtyckessida.
- ”Samtycke krävs inte alltid” betyder inte ”inga regler”. IMY uttrycker det explicit i sin FAQ om publicering utan samtycke. Se IMY:s FAQ.
- För den som vill ha en svensk juristsammanfattning just om skolaktivitet i kyrka och foto/filmförbud finns en genomgång på Lawline.