”Dementa kvinnor våldtas på äldreboenden medan förövarnas bakgrund anses ovidkommande”.
Rubriken gör jobbet direkt. Den pekar på två saker samtidigt: ett brott som får magen att knyta sig, och ett ordval som lockar fram den där gamla reflexen i kommentarsfälten. Man hinner knappt tänka klart innan man ska bli arg på rätt sak.
Det är bara ett problem.
När man skrapar lite på ytan är det oklart vad som faktiskt är nytt, vad som är gammalt, och vad som bara är extra krydda för att rubriken ska dra.
Anders Östlund finns på riktigt till att börja med. Han har synts i flera sammanhang som kriminolog vid polisen och uttalat sig i medier om våld och brottsmönster, inklusive våld mot äldre.
Så långt, inget konstigt.
Uppgiften om ”nästan 400” anmälningar sedan 2021 har redan varit ute i vanliga medier dagarna innan. Där har det också varit tydligt att det handlar om anmälningar, inte domar, och att anmälningar inte automatiskt betyder att 400 våldtäkter har skett.
Det är en viktig detalj, eftersom den avgör om man läser en siffra som fakta eller som något som kräver försiktighet.
Här börjar det gnissla.
I tidigare rapportering – till exempel i Sveriges Radio/P4 Upplands genomgång och i TT-texter som återpublicerats i Aftonbladet – beskrivs det som att misstänkta gärningsmän i de granskade fallen handlar om hemtjänstpersonal, och att det i den genomgången är hemtjänstpersonal i samtliga fall. I ett par texter sägs det till och med rakt ut att det är hemtjänstpersonal i samtliga fall.
I Lamottes text på joakimlamotte.se är bilden plötsligt bredare. Nu ska det vara fler äldreboenden än hemtjänst, plus sjukvård, färdtjänst och dessutom pizzabud och Foodora.
Det kan vara så att det här är en ny genomgång som faktiskt visar något annat.
Men då kommer nästa problem: Vi har inga papper. Ingen metod. Ingen offentlig sammanställning. Ingen hänvisning till något vi kan kontrollera. Vi får bara ”enligt Östlund”.
Och när man tar in att det i samma veva påstås att han gått igenom 42 utredningar, då blir man nyfiken på var den uppgiften går att granska. För det är en ganska stor grej att slänga ur sig och sedan gå vidare.
Betet.
Texten går i praktiken ut på att polisen inte tittar på ”utländsk bakgrund” i den här sortens genomgång.
Det kan man tycka vad man vill om, men det är också märkligt hur lite intresse det finns för allt annat som faktiskt är livsviktigt här:
Vem jobbar ensam med äldre kvinnor?
Hur ser tillsynen ut?
Hur ser rutinerna ut när någon inte kan berätta tydligt?
Vilka varningssignaler fångas upp, och vilka missas?
Hur kommuner följer upp anställningar och arbetspass?
Det är där den riktiga skandalen bor. Det är där man hittar ansvar. Det är där man kan ställa folk mot väggen utan att behöva låtsas att en lucka i ett wordpad-dokument är en konspiration.
Men det är klart. Det ger sämre drag i rubriken.
Vi får därmed en text som börjar i ett övergrepp, som förtjänar seriös granskning, och sedan slutar i en lucka som publiken förväntas fylla i själv. Clickbait. Det är ett billigt sätt att skapa hetta utan att behöva ta i det svåra.
Men visst. Julmaten måste ju betalas.
