SVT granskar antisemitism i skolan. Joakim Lamotte granskar SVT. Vi granskar Lamotte.
När Skolverket släpper en rapport om att antisemitisk jargong blivit mer normaliserad i svenska skolor, lyckas SVT faktiskt göra det som är deras jobb: de berättar att problemet finns, att det ser olika ut på olika skolor och att skolorna inte klarar uppdraget att skydda judiska elever.
Joakim Lamotte ser samma sändning och landar i att elefanten i rummet heter ”Abdi” och ”Fatima”. Det är en ganska bra sammanfattning av skillnaden mellan journalistik och reaktiv opinion.
Rapporten han lutar sig mot men inte orkar läsa
Skolverkets rapport ”Antisemitism i skolan” är beställd av regeringen och bygger på intervjuer med huvudmän, rektorer, lärare och elever över hela landet, samt enkäter till huvudmän och lärare. Studien slår fast att antisemitism i skolan tar sig många olika uttryck, från hakkors och Hitlerhälsningar till ”skämtjargong” i korridoren, och att skolorna ofta saknar kunskap och systematik för att upptäcka och stoppa det, vilket Skolverket redovisar i sin rapport.
I en sammanfattning av rapporten betonar Skolverket att arbetet med demokrati och värdegrund måste genomsyra hela skolan, inte bara temadagar om Förintelsen, vilket Skolverket redovisar i sin sammanfattning.
Brottsförebyggande rådet har parallellt visat att antalet polisanmälda hatbrott med antisemitiska motiv nästan femfaldigades hösten 2023 jämfört med samma period 2022, framför allt efter 7 oktober och kriget i Gaza, vilket framgår i Brås genomgång.
Forum för levande historia har i sin genomgång ”Antisemitism i Sverige” visat att antisemitiska attityder finns både i vit makt-miljöer, i bredare högernationalistiska sammanhang och i radikal islamistisk propaganda. Samtidigt bär en inte obetydlig minoritet i befolkningen antisemitiska föreställningar utan att tillhöra någon extrem miljö alls, vilket framgår i deras genomgång och på deras faktasida.
Det här är alltså bakgrunden: ett dokumenterat, brett problem där både högerextrema miljöer, radikal islamism och vanlig skoljargong spelar roll. Skolverket säger inte att ”problemet är invandringen”. Det är Lamottes tolkning.
SVT-inslaget han gör till bevis för allt
Lamottes text utgår från ett Aktuellt-inslag där programmets ankare Nike Nylander presenterar Skolverkets rapport och låter en reporter intervjua gymnasieungdomar i Stockholm. Inslaget kritiseras samma dag i en krönika i Fokus, där Erik Hörstadius skriver att ”elefanten i rummet” lämnas orörd och att de konkreta antisemitiska handlingarna inte sätts in i ett större sammanhang, vilket han gör i sin krönika.
Att Aktuellt väljer sex vita gymnasieungdomar från Odenplan och ett ganska generiskt studioformat går att kritisera journalistiskt. Det är inte särskilt svårt att tycka att SVT borde ha åkt till en skola där problemen är som värst, eller att de borde låtit lärare och judiska elever i särskilt utsatta miljöer stå i centrum.
Men det är en bit kvar från ”klumpig vinkel” till Lamottes påstående att SVT medvetet väljer bort ”Abdi och Fatima” för att mörka att invandrade elever bär skulden.
Den biten bygger han själv, med noggrant utvalda byggstenar.
Abdi, Fatima och den påstådda elefanten i rummet
Lamotte gör en poäng av att SVT ”alltid” hittar Abdi, Fatima och Hassan när det ska pratas om glass, elpriser eller väder, men ”plötsligt” inte hittar en enda elev med rötter i Mellanöstern när antisemitismen ska diskuteras.
Det är inte en slump att han just här väljer att skriva ut de där namnen. ”Abdi” och ”Fatima” är inte personer i hans text. Det är symboler. Koder för ”muslim”, ”Mellanöstern”, ”invandrare”.
När han sedan skriver att den ökande antisemitismen ”kanske, eventuellt, möjligtvis” skulle kunna bero på att Sverige tagit emot ”hundratusentals människor från Mellanöstern där judehat är utbrett och ofta statligt sanktionerat” har elefanten redan ritats upp. Det är bara publiken som förväntas fylla i konturerna.
Här händer tre saker samtidigt:
- Han förvandlar judisk utsatthet i Sverige 2025 till ett invandringsproblem.
- Han pratar om invandrare från Mellanöstern som en homogen massa där ”judehat” är normalnorm.
- Han gör ett allvarligt forskningsområde till en retorisk kuliss för ännu en text om SVT och ”vänstern”.
Att Mellanöstern har en lång tradition av statsunderstödd antisemitism, bland annat via importerad nazistisk propaganda, är väl belagt. Forum för levande historia beskriver till exempel hur europeisk antisemitism exporterades till Mellanöstern via översatta skrifter och radiopropaganda under 1900-talet, och hur den plockats upp i både sekulära och islamistiska rörelser, vilket de redovisar i sin beskrivning..
Det går att diskutera hur den historien påverkar dagens Sverige. Men det kräver två saker som Lamotte konsekvent väljer bort: nyanser och proportioner.
När myndigheter och forskare pratar om antisemitism i Sverige dyker samma mönster upp gång på gång.
Brå:s genomgång av polisanmälda hatbrott med antisemitiska motiv hösten 2023 beskriver en kraftig ökning efter 7 oktober, en stor andel anmälningar om hets