Just nu pratar alla om ”trollfabriker”. TV4 och SVT använder begreppet om både Sverigedemokraternas anonyma kampanjkonton och Socialdemokraternas öppet drivna AiP-kanaler. Resultatet blir en skev debatt där ett parti som driver registrerade medier med ansvarig utgivare klumpas ihop med partier som i smyg byggt anonyma trollkonton inne på sin egen kommunikationsavdelning.
Mitt i den här diskussionen står en person som inte är anonym alls. Susanna Silfverskiöld, politiskt sakkunnig på statsrådsberedningens pressavdelning, driver samtidigt ett eget varumärke i sociala medier under namnet ”susannasilfver”.
På Regeringskansliets sida presenteras hon som pressekreterare hos statsminister Ulf Kristersson i samband med exempelvis statsministerns jultal och nationaldagstalet. Samtidigt brukar hon beskrivas som moderat opinionsbildare med bakgrund i Timbros miljö i bland annat Altingets genomgång av Timbrorekryteringar till regeringskansliet.
Det som intresserar oss är inte hennes titel i sig, utan kombinationen av rollen på Rosenbad och sättet hon använder sociala medier. Vi går igenom hur ”susannasilfver” arbetar, vilka trolltekniker som återkommer och varför vi klassar det som trollfasoner snarare än saklig regeringskommunikation.
Varumärket ”susannasilfver” – en politisk nyhetskanal i fickformat
Susanna Silfverskiöld driver flera konton under etiketten ”Susanna Silfverskiöld politik” och användarnamnet ”susannasilfver”. På Instagram står det att hon ”samlar det du behöver veta i svensk politik” och uppmanar följare att hänga med på TikTok, X och Facebook under samma namn, vilket syns i profiltexten på Instagramprofilen.
På Facebook beskriver sidan sig på samma sätt: ”Samlar det du behöver veta i svensk politik. Följ på Twitter/X, Instagram och TikTok: Susannasilfver” med kategori ”Ledare/Opinion” enligt sidinformationen på Facebooksidan.
Vi har alltså en person som i formell mening är en del av statsministerns pressteam, som i sina egna kanaler säljer in sig som politisk nyhetstjänst. Det är inte ett hobbykonto med tio kompisar. Facebooksidan har över tio tusen gilla-markeringar, och Instagramkontot visar drygt tjugo tusen följare i skrivande stund enligt Instagramprofilens öppna statistik.
I bios nämns flöden, plattformar och följarsiffror. Regeringsuppdraget finns i bakgrunden via andra källor, men lyfts inte fram med samma tydlighet i själva presentationsraden. Det är den asymmetrin vi har i bakhuvudet när vi tittar på innehållet.
Det är dessutom viktigt att konstatera att ingenting i hennes flöde motsvarar en nyhetskanal i journalistisk mening. Objektivitet saknas helt. Inläggen är systematiskt vinklade, selektivt redigerade och utformade för att förstärka negativa narrativ om Socialdemokraterna. Samtidigt filtreras all information som rör SD:s faktiska trollfabriker och anonyma kampanjkonton bort. Det här är inte informativ politikbevakning. Det är riktad opinionspåverkan maskerad som ”sammanfattningar” och ”uppdateringar” av svensk politik.
Trollfason 1: Rubrikerna där motståndaren ”ljuger”
En av de tydligaste återkommande teknikerna är hur motståndare etiketteras som lögnare redan i rubriken. Ett exempel är videon med rubriken ”Här ljuger Socialdemokraternas partisekreterare på bästa sändningstid i SVT” där ett klipp från Aktuellt om Socialdemokraternas konton spelas upp samtidigt som rubriken ligger som text över videon. Den videon finns bland annat publicerad på Facebooksidan och som reel på Instagram under kontot ”Susanna Silfverskiöld politik”.
På X återkommer samma formulering i text, där hon skriver att Socialdemokraternas partisekreterare ljuger i direktsändning, med länk till SVT:s inslag enligt inlägg på X-kontot @susannasilfver.
Det är ett klassiskt trollgrepp: sätt etiketten ”lögnen” i rubriken, lägg ett klipp under, låt tittaren bära med sig ordet oavsett hur många nyanser som i bästa fall finns i själva intervjun. Vi ser inga försök till korrigering eller uppdatering när journalistiken runt Socialdemokraternas konton har nyanserats vidare i andra medier, utan rubriken ligger kvar som permanent dom.
Trollfason 2: TV4:s trollfabriksgranskning som serieföljetong
När TV4 nyligen granskade Socialdemokraternas mediebolag AiP och deras memekonton, bland annat i inslaget om ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” som refereras i TV4:s artikel om AiP:s konton och i SVT:s sammanfattande klipp om vilseledande marknadsföring och egen trollfabrik, kastade sig ”susannasilfver” omedelbart över materialet.
På Instagram finns reels där hon med hänvisning till TV4 slår fast att ”Socialdemokraternas trollkonton samarbetar med konton som sprider grov antisemitism” och upprepar TV4:s formuleringar i sin egen grafik, vilket framgår av beskrivningen på en av hennes reels om ämnet i flödet på Instagramprofilen. I en annan reel uppmanar hon följare att ”se hur Magdalena Andersson pressas om Socialdemokraternas trollkonton” med länkar till inslagen, vilket beskrivs i bland annat detta klipp.
Vi ser ett mönster där granskningar i etablerade medier används som råvara för en egen, förenklad berättelse. I stället för att diskutera hur partier på bred front hanterar sina digitala kampanjer, isoleras Socialdemokraterna som unikt lögnaktiga och moraliskt bankrutta, samtidigt som inga motsvarande kampanjer syns om exempelvis Sverigedemokraternas avslöjade trollkonton, som TV4 och SVT tidigare dokumenterat i ett separat Kalla fakta-avslöjande om SD:s trollfabrik.
TV4:s journalistik riktar ljuset på hur partier använder dolda eller halvdolda kanaler. ”Susannasilfver” använder samma journalistik för att bygga en serie korta klipp där ett enda parti utmålas som helt igenom ohederligt. Den tekniken är välkänd från trollfabriker: plocka ett case, koppla det till ett helt parti och upprepa budskapet tills algoritmen gjort sitt.
Trollfason 3: Memes och etiketter – ”bidragspartier” mot ”arbetarpartier”
En annan återkommande komponent är memeerna som delar upp svensk politik i två påhittat rena läger. I september 2025 publicerar ”susannasilfver” en bild med texten ”De två sidorna av svensk politik: Sveriges arbetarpartier och Sveriges bidragspartier” där Socialdemokraterna och andra oppositionella partier placeras på ”bidragssidan” medan regeringspartier lyfts som ”arbetarpartier” enligt inlägget på Instagram.
I oktober 2025 följer hon upp samma tema med texten ”Sveriges bidragspartier mot partierna för hårt arbetande människor” i en reel där hon ställer regeringen och SD mot Socialdemokraterna och deras samarbetspartier, vilket framgår i beskrivningen på den här reelen.
Det är memelogik, inte analys. Vi får en moralisk karta där väljarkåren fördelas mellan ”hårt arbetande människor” och ett anonymt ”bidragsfolk”. Vi ser inga försök att förklara de faktiska reformerna bakom, inga länkar till utredningar eller budgetunderlag, utan bilder och slogans.
Den sortens etikettering är kärnan i hur politiska trollkonton brukar arbeta: ge motståndarsidan ett nedsättande gruppnamn, upprepa det i olika format och låt kommentarsfälten göra resten.
Trollfason 4: Personliga påhopp maskerade som ”sanningsvideos”
En stor del av ”susannasilfvers” innehåll kretsar kring en eller två personer, där budskapet nästan alltid är att Socialdemokraternas ledning ljuger, är pinsam eller saknar politik.
I en reel om en intervju med Magdalena Andersson skriver hon exempelvis ”Inte lite pinsamt för Magdalena Andersson. Socialdemokraterna har inte längre någon politik. Enbart floskler kvar” samtidigt som ett klipp från SVT rullar, vilket går att se i beskrivningen till reelen på Instagram.
I andra inlägg om AiP:s memekonton konstaterar hon att Socialdemokraterna ”var naiva igen” och formulerar sig som att det knappast borde förvåna någon, något som framgår av bildtexter i hennes flöde, till exempel i ett inlägg om Socialdemokraternas konton där rubriken ”Socialdemokraterna var naiva igen. Förvånade?” dominerar bilden, vilket går att utläsa ur posten på Instagram.
Vi ser också inlägg där politik delas upp i ”Sveriges arbetarpartier och Sveriges bidragspartier” och där Socialdemokraternas väljare impliceras som del av ett latare, mindre moraliskt kollektiv, vilket visas i memet på Instagram.
Det är inte olagligt att uttrycka sådana åsikter. Frågan vi ställer oss är vad som händer när den som använder den här retoriken samtidigt är statsministerns pressekreterare, betald av skattebetalarna för att sköta Sveriges officiella kommunikation.
Trollpaniken runt Socialdemokraterna
I kommentarsfälten runt ”susannasilfver” dyker det regelbundet upp en hejaklack av partilojala konton som sitter på första parkett och jublar varje gång ännu ett klipp om ”S-troll” eller ”bidragspartier” publiceras.
Samtidigt driver samma sfär en aggressiv kampanj om att Socialdemokraterna skulle vara något slags unik trollfabrik, trots att partiets mediabolag AiP har organisationsnummer, ansvarig utgivare och öppna avsändare på sina kanaler. Det är just den dubbelmoralen vi beskrev redan tidigare i texten ”Det moderna trollet är inte anonymt”, där dagens troll inte sitter bakom anonyma avatarer i kommentarsfält utan uppträder som ”seriösa” profiler med eget varumärke, tydlig politisk hemvist och full tillgång till traditionella medier.
När samma högersfär som skanderar om ”S-troll” samtidigt står i kommentarsfältet och ropar ”heja” åt statsministerns egen pressekreterare, då handlar det inte om omsorg om demokratin. Det handlar om att försöka relativisera sina egna metoder genom att peka på alla andra. Det är ren whataboutism: ”titta där borta, de gör ju också saker” – samtidigt som man helt bortser från maktobalansen i att regeringskansliets pressteam driver memekonton mot oppositionen.
I det perspektivet framstår ”susannasilfver” inte som någon spontan, privat tyckare, utan som en väl integrerad del av ett större ecosystem av högerkonton som lever på att pumpa upp just trollpaniken. Granskningar av SD:s trollfabriker relativiseras, medan varje socialdemokratisk meme görs till bevis för en påstådd totalitär maskin. Det är svårt att läsa hennes flöde som något annat än ett aktivt, cyniskt bidrag till den kampanjen.
Det är också ingen slump att den här upptrappningen sammanfaller med att berättelsen om Sverigedemokraterna utmanas på nytt. I vår egen text om SVT-serien ”Sverigevänner” – ”Det är samhället som förändrats, inte SD” – pekar vi på hur partiet i stort sett håller fast vid samma grundidéer, medan omgivande samhälle har flyttat sig närmare deras positioner. När det börjar formulera sig i riksmedia blir den radikaliserade högerkanten nervös. Då gäller det att snabbt byta ämne: bort från SD:s kontinuitet, över till påstådda ”S-troll”. ”Susannasilfver” levererar precis den växlingen, paketerad som snackig nyhetsservice i flödet.
Varför vi kallar det trollfasoner
Begreppet ”troll” används ofta slarvigt. Vi syftar här inte på anonyma konton i kommentarsfält, utan på en uppsättning metoder som går igen i ”susannasilfvers” kanaler:
- etikettering av motståndare som lögnare redan i rubriken,
- memeer som delar upp väljare i moraliskt över- respektive underlägsna grupper,
- ständiga personfixerade klipp där en handfull socialdemokratiska företrädare används som återkommande slagpåsar,
- och en presentation av det egna kontot som neutral nyhetsservice snarare än som del av en regeringskampanj.
Varje enskilt inslag kan försvaras som opinionsbildning. Samlat blir det något annat. Vi ser en kommunikationsstil där syftet verkar vara att piska upp skam och ilska mot en definierad motpart, mer än att faktiskt förklara sakfrågor.
Samtidigt sitter samma person på Regeringskansliet och agerar pressekreterare åt statsministern, vilket framgår av de officiella presskontakterna. När kulturminister Parisa Liljestrand talar om behovet av att agera mot trollkonton och ”utesluter inte lagstiftning” i en intervju med SVT om trollkonton i politiken, sker det samtidigt som statsministerns egen pressekreterare driver ett hårt polariserande memekonto i sitt eget namn.
Det är den dubbelheten vi pekar på. Staten fördömer trollfabriker när de går i fel partis favör. När samma metoder används från regeringssidan, under ett personligt varumärke, blir det plötsligt ”nyheter” och ”information”.
Ett demokratiskt högriskspel
Samlat är det här inte bara ett demokratiskt högriskspel. Det är i praktiken ett antidemokratiskt projekt, där regeringsnära röster används för att misstänkliggöra oppositionen som legitim del av det parlamentariska systemet.
Det som pågår runt ”susannasilfver” och kampanjen mot Socialdemokraternas konton är inte bara ett bråk om etiketter. Det är ett medvetet försök att göra en av landets största folkrörelser politiskt suspekt i väljarnas ögon.
TV4 Nyheternas granskning av hur Socialdemokraternas mediebolag AiP driver politiskt vinklade sajter och konton har lett till att Moderaternas toppskikt nu talar om ”Socialdemokraternas egen trollfabrik” och ”vilseledande konton”. Det syns bland annat i TV4:s egen sammanställning av kritiken i artikeln ”Hårda kritiken: Socialdemokraternas egen trollfabrik är nu avslöjad” och i mer detaljerad rapportering om vilka konton det handlar om i TV4:s genomgång av AiP:s konton. SVT sammanfattar samma granskning i inslaget ”Socialdemokraterna kritiseras av M för vilseledande konton – egen trollfabrik”.
Samtidigt är det redan väldokumenterat att Sverigedemokraterna under flera år drivit anonyma trollkonton från sitt eget partikansli. TV4:s Kalla fakta avslöjade i granskningen ”Undercover i trollfabriken” hur SD:s kommunikationsavdelning styrde minst 23 anonyma konton, något som både TV4 och senare sammanställningar från journalistförbundet presenterat under rubriken ”Undercover i trollfabriken”. SVT har i sin tur redovisat vilka konton det rörde sig om i artikeln ”Här är anonyma kontona som SD kontrollerar – kallas trollfabrik internt” och hur Youtube därefter raderade flera av de utpekade kontona i ”Youtube raderar flera utpekade trollkonton”.
Det är i det här landskapet ”susannasilfver” och andra moderata opinionsprofiler nu försöker styra om fokus. Genom att använda ord som ”trollfabrik” om konton som åtminstone har en formell koppling till ett registrerat mediebolag, försöker man relativisera det faktum att den verkligt systematiska trollfabriken – SD:s anonyma konton – byggdes inne i ett riksdagspartis kommunikationsavdelning. Socialdemokraterna har dessutom som parti lagt konkreta förslag om att stoppa anonyma fejkkonton och trollfabriker i sitt eget program om sociala medier, där man i texten ”Sätt stopp för fejkkonton som sprider lögner, hat och hot på sociala medier” uttryckligen pekar ut trollfabriker som ett hot mot demokratin.
Samtidigt har spelplanen i EU ritats om. Med den nya förordningen om politisk annonsering och de skärpta kraven i den digitala tjänsteförordningen (DSA) har möjligheten att köpa riktad politisk desinformation som betald annonsering på stora plattformar begränsats kraftigt. Det blir dyrare, synligare och mer riskabelt att låta ett parti eller en tankesmedja stå som betalande avsändare för budskap som kan klassas som vilseledande. I det läget blir ”organiska” memekonton och profiler som ”susannasilfver” desto viktigare. De fungerar som flyttade reklamköp: samma budskap, samma målgrupper, men nu paketerat som personliga inlägg i stället för markerade annonser.
När statsministerns pressekreterare i det läget producerar memeer och klipp som stöder den moderata berättelsen om ”S-troll” och ”bidragspartier” förstärks bilden av Socialdemokraterna som ett parti som inte spelar rent. Det är inte en neutral tolkning av journalistik. Det är en kampanj mot oppositionens legitimitet.
Forskning och rapporter om hot och hat mot politiker visar samtidigt att det demokratiska priset redan är högt. SNS har nyligen redovisat att hot och hat mot framför allt kvinnliga politiker ligger kvar på en hög nivå, med sexualiserat språk och direkta hot, i en genomgång med rubriken ”Hat och hot mot kvinnliga politiker ligger kvar på en hög nivå”. I en debattartikel som refereras av Omni argumenterar kriminologen Jenny Rogneby för att hot mot politiker, journalister och forskare bör klassas som ett särskilt ”demokratibrott” eftersom syftet är att tysta människor som deltar i det offentliga samtalet, något som sammanfattas i artikeln ”Hot mot debattörer bör bli ett demokratibrott”.
Vi vet också att journalister som granskat trollfabriker utsatts för ökade hot. Efter Kalla faktas avslöjande om SD:s trollkonton beskriver TV4 en kraftigt förhöjd hotbild, något som bland annat Arbetaren rapporterat om i artikeln ”Ökad hotbild mot TV4 efter granskningen av Sverigedemokraterna”.
I det här klimatet är det en högoddsare att påstå att Socialdemokrater och deras sympatisörer går säkra. När regeringsnära röster, där ”susannasilfver” är en av de mest synliga, dagligen matar algoritmerna med budskap om att Socialdemokraterna ljuger, fuskar och driver trollfabriker, skapar det en bild av ett parti som står utanför den demokratiska spelplanen. Historiker har gång på gång visat hur den typen av demonisering av en huvudfiende – ofta arbetarrörelsen, minoriteter eller oppositionen – var en central komponent i 1930-talets europeiska propaganda. Skillnaderna i format är stora, men mekaniken känns igen: peka ut en fiende, upprepa att fienden är ohederlig och låt hatet rulla i kommentarsfältet.
Att vi ser samma mönster i en tid då hot och hat mot politiker redan ligger på en hög nivå gör inte saken mindre allvarlig. När statsministerns pressekreterare spelar en nyckelroll i den kampanjen, under ett personligt varumärke, är det inte bara dålig smak. Det är ett demokratiskt högriskspel där priset i slutänden betalas av de människor som försöker bedriva politik utan att behöva oroa sig för sin säkerhet.
Vad som faktiskt skulle behövas
Vi har inga synpunkter på att politiskt anställda har åsikter. Problemet uppstår när rollerna blandas ihop.
Minst följande borde vara självklart när en statsrådsberedning rekryterar opinionsprofiler:
- Tydlig, konsekvent markering i alla bios om att personen är pressekreterare/politiskt sakkunnig i Regeringskansliet.
- Klara gränser mellan personliga memekonton och officiell regeringskommunikation.
- Interna riktlinjer för hur hårt man kan etiketterar politiska motståndare utan att det underminerar den statliga värdegrundens krav på saklighet och respekt.
I dag ser vi i stället en ordning där regeringen kräver transparens av motståndarnas konton, samtidigt som statsministerns pressekreterare använder trolltekniker i full offentlighet utan att Regeringskansliet verkar ha reagerat.
Det här handlar inte om att förbjuda en enskild person att posta reels. Det handlar om att vi som medborgare har rätt att veta när det är en privat opinionsbildare som talar, och när det är statsministerns pressteam som använder sociala medier som förlängning av sin kampanj.
I fallet ”susannasilfver” är den gränsen suddig. Det är därför vi kallar det trollfasoner, och det är därför vi menar att ansvaret i första hand ligger på den arbetsgivare som valt att göra en TikTok-känd opinionsbildare till en av de viktigaste rösterna i statsministerns kommunikationsmaskineri.