Christian Peterson försöker i en text utmåla Peter Sunde som ”doldisen bakom extremvänsterns uthängningssajter”. Det är en kreativ formulering om man vill få en enkel domänkontroll att framstå som ett säkerhetsprov från FRA. Ett domänuppslag handlar i praktiken om att titta på offentliga register över vem som äger en adress, alltså samma nivå av hemlighet som att läsa en telefonkatalog. Sunde är dessutom en av grundarna till The Pirate Bay, ett av världens mest igenkända nätfenomen. Att kalla honom dold är lika lyckat som att kalla Turning Torso ett cykelförråd.
Peterson försöker skriva som om han nystat upp ett internationellt konspirationsnätverk. I verkligheten har han klickat sig runt mellan sidor, tolkat varje tekniskt mellanlager som en ideologisk signal och fyllt i luckorna med fantasi. Det är mer fiktion än analys och kräver en läsare som accepterar att tekniska tjänster automatiskt är politiska aktörer.
Vad Njalla faktiskt är
Njalla är, förutom en samisk förrådsbod byggd på en hög stolpe och ett mjukt tunnbröd från Polarbröd, även en anonymiseringstjänst för domäner. Den skyddar ägaruppgifter från att ligga öppet i offentliga register. Det är standard, vanligt och något som erbjuds av allt från stora registratorer till små nischbolag. Det är inget hemligt och inget avancerat. Det är en teknisk tjänst, inte en politisk position.
Men i Petersons värld blir Njalla något helt annat: en sorts global central för vänsterextrem koordination, trots att den fungerar på samma sätt som hundratals andra internetlösningar. Han presenterar tekniska system som om de vore ideologiska organisationer. För den som förstår teknik framstår det som en förväxling mellan funktion och avsikt. För den som inte gör det låter det dramatiskt, och det är just den effekten Christian försöker uppnå.
Om hans resonemang hade någon bäring skulle Loopia, Bahnhof, Cloudflare, ExpressVPN och NordVPN varje dag behöva förklara allt från trollkonton till bedrägerier, hatkampanjer och rena övergrepp. Det gör de inte, för de tillhandahåller teknik, inte innehåll. Det gör även Sunde.
Antifa är ingen organisation
Peterson beskriver Antifa som ett internationellt företag med struktur, ledning och central styrning. Det är fel. Antifa är en förkortning för antifascism och används av människor och grupper som motsätter sig fascism. Det finns inga medlemslistor, inget huvudkontor och ingen global strategi. När Christian fyller ut begreppet med hela sin föreställningsvärld blir resultatet en skräckbild som har mer med propaganda att göra än verklighet.
Våldsexempel som blandas ihop
Christian radar upp våldsdåd och incidenter, allt från lokala konfrontationer till internationella övergrepp, och binder ihop dem med en mycket frikostig tolkning av ordet samband. Någon har länkat till en sida som använder en tjänst som har en kund som i sin tur använder en teknik som någon annan också använder. Det är hela kedjan. Resten byggs av insinuationer.
Det blir en tankemodell där teknisk infrastruktur blir ideologisk medskyldighet, vilket är lika rimligt som att skylla på Swedbank för att kontanter används vid rån. Men Christian behöver en kedja, även om han måste hitta på den själv.
VPN-jämförelsen
Tjänster som ExpressVPN och NordVPN används av extremhögern, kriminella nätverk, trollkonton, bedragare och pedofiler. Ingen kräver att deras vd:ar ska granskas för varje brott som sker bakom en anonym IP-adress.
Men Sunde ska plötsligt bli ansvarig för allt från autonoma grupper till internationella våldsbrott, bara för att någon använder en tjänst i närheten av hans. Det är en logik som kräver att man redan valt sin syndabock innan man börjar skriva.
Christian använder själv Loopia för sina domäner och Cloudflare för caching och skydd. Med hans egen modell är Loopia och Cloudflare alltså målvakter för hans politiska innehåll, som ligger nära extremhögern.
Att han helt hoppar över detta är lika förutsägbart som att Samnytt stavar fel i varannan rubrik. För Christians metod gäller reglerna bara åt ett håll, annars skulle hans berättelse fallera direkt.
Kartläggningstekniken
Christian antyder att han bedrivit avancerad digital underrättelseanalys. I verkligheten består hans metod av att han kontrollerat domänregister, klickat på länkar och antagit att allt och alla som inte delar hans politiska världsbild tillhör samma konspiration. Han bygger kedjor av samband som inte finns och fyller i resten med egna antaganden.
Det är samma metodik som när någon ser tre konserver stå bredvid varandra på ICA och börjar prata om organiserad sojabaserad infiltration. Tekniken är helt vanlig. Det är tolkningen som är skruvad.
Antifa som skrämselord
Christian använder Antifa som ett brett hotord. Det är en vanlig retorisk strategi i internationell extremhöger: ta ett neutralt eller brett begrepp, fyll det med rädsla, och använd det för att demonisera allt som inte passar in. Följden blir att antirasister och antifascister framställs som militanta våldsverkare oavsett vad de faktiskt gör.
Det är inte analys. Det är ett försök att färga allt motstånd i samma färg för att slippa skilja på aktivism, journalistik och extremism.
Sunde som symbol
För Christian är Sunde inte en tekniker och inte ens en person. Han är en symbol. En praktisk yta att projicera hela hans frustration över vänstern, antifascism och digital anonymitet på. Sunde blir i Christians text en sorts övergripande dirigent, trots att hans roll är teknisk och bygger på samma funktioner som hundratals andra leverantörer tillhandahåller. Men nu råkar Sunde vara nåbar och Svensk. Så det blir lite lättare att peka hatsvansen i rätt riktning.
Det är här Christians konstruktion visar sig tydligast. Teknik, tjänster och infrastruktur blir till ideologiskt ansvar. När han sedan hoppar över sin egen användning av samma typer av tjänster blir det uppenbart vad syftet är. Han är inte ute efter att analysera teknik eller ansvar. Han behöver en symbol för allt han ogillar, och Sunde råkar vara tillräckligt känd för att passa.
När Christians resonemang appliceras på honom själv faller det omedelbart. Loopia och Cloudflare skulle då vara ansvariga för hans spridning av högerextremt innehåll. Det är en slutsats han aldrig skulle acceptera, men den är logiskt identisk med den han försöker klistra fast på Sunde.
Och det är just där hans konstruktion kollapsar: inte på grund av tekniken, utan på grund av sin egen dubbelmoral.