Vi noterar att Sverigedemokraterna kräver folkomröstning om de föreslagna grundlagsändringarna och påstår att förslaget i praktiken ger Socialdemokraterna vetorätt. Det är en bekväm fiendebild – men juridiken säger något annat. Här reder vi ut vad riksdagen faktiskt beslutat, hur folkomröstningsreglerna fungerar och varför SD:s retorik är logiskt haltande. Ironin däremot, är öronbedövande, med tanke på att han vill ha folkomröstning också. Har Jimmie glömt att hans ensamma parti inte har någon majoritet? Några av kollegorna på kontoret tror att det räcker gott med att han är dum i huvudet.
Den 1 oktober 2025 röstade riksdagen ja till regeringens proposition Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Beslutet markerade första steget i en grundlagsändring som ska förankras över ett val. För att en sådan ändring ska träda i kraft krävs enligt grundlag två omröstningar med mellanliggande val.
I den första omröstningen måste minst hälften av riksdagens ledamöter rösta ja för att förslaget ska antas som vilande. Efter nästa riksdagsval krävs två tredjedelars majoritet i den andra omröstningen för att ändringen slutligen ska antas.
Syftet är att stärka det institutionella skyddet för demokratin och domstolarnas oberoende, så att tillfälliga majoriteter inte kan rubba rättsstatens grundpelare. Om båda besluten blir ja träder de nya reglerna i kraft den 1 april 2027.
Läs riksdagens sammanfattning, Läs propositionen (Prop. 2024/25:165, pdf)
Alla riksdagspartier – från Moderaterna till Vänsterpartiet – har i nuläget slutit upp bakom regeringens linje om att stärka demokratins grundmur genom två tredjedelars spärr vid framtida ändringar. Endast Sverigedemokraterna har valt att gå i panikartad opposition. Det är talande – och samtidigt begripligt. Ett parti som så uppenbart trivs bäst när demokratin är något man kan tänja på som gummiband ser naturligtvis varje försök att binda makten till rättsstatliga principer som ett hot.
I retoriken skyller SD på att förändringen skulle ge Socialdemokraterna en sorts ”vetorätt” över framtiden, men verkligheten är enklare: de förlorar sin egen chans att manipulera spelplanen om de en dag skulle vilja omskriva demokratin till något mer auktoritärt. Man kan nästan ana hysterin mellan raderna i Aftonbladets rapportering och i Ekots genomgång: ett parti som i praktiken lever på att misstro domstolar, media och folkviljan, konfronteras nu med ett förslag som gör dessa svårare att undergräva.
Att de därmed står ensamma är logiskt. Man kan inte både drömma om ett centralstyrt ”folkets styre” och samtidigt applådera en lag som hindrar att den drömmen realiseras. Om man ger en rörelse som ständigt flörtar med auktoritära impulser fria händer, riskerar man att se historien upprepa sig – och det skulle inte bli en repris någon vill se. Samtidigt är det skönt att även idioter (Ja, vi tänker på dig Kristersson) fortfarande värnar om att skydda demokratin, även om vi får anta att vissa gör det för att skydda sin egen makt.
Vetorätten är en myt
SD påstår att ordningen ger S ”vetorätt”. Det stämmer inte. Två tredjedelar som krav i andra beslutet innebär att vilken som helst sammansättning av partier som tillsammans når minst en tredjedel av mandaten kan blockera en ändring. Det kan vara S ensamt i ett visst opinionsläge, men det kan lika gärna vara S+V, M+KD+L, eller andra block. Konstruktionen är partineutral – den kräver bred förankring.
Läs lagtextens modell i propositionen
Hur fungerar folkomröstning i en grundlagsfråga?
Det finns ett särskilt minoritetsskydd i regeringsformen – en av demokratins inbyggda säkerhetsventiler, skapad för att förhindra att tillfälliga majoriteter gör något oåterkalleligt dumt. Det är ett av de där verktygen som Sverigedemokraterna uppenbarligen uppfattar som ett hot, eftersom det kräver förankring och eftertanke – två ord som sällan samsas med deras politiska reflexer.
I praktiken fungerar det så här: minst en tiondel av riksdagens ledamöter kan inom femton dagar efter att ett grundlagsförslag antagits som vilande begära att en folkomröstning ska hållas. För att begäran ska gå igenom krävs att minst en tredjedel av riksdagen röstar för att folkomröstningen ska bli verklighet. Om en sådan folkomröstning hålls samtidigt med ett riksdagsval, och en majoritet av de röstande säger nej – och dessa nej‑röster dessutom överstiger hälften av de godkända rösterna i själva valet – då faller hela förslaget.
Det låter komplicerat, men poängen är enkel: demokratin har byggt in bromsar mot plötsliga infall, oavsett om de kommer från populister, panikslagna regeringar eller auktoritära drömmare. Regeringsformen beskriver mekanismen i detalj, och i förarbetena till proposition 2009/10:80 klargörs varför den är så central: det är skyddet mot just det maktmissbruk som totalitära rörelser, oavsett färg, alltid lockas av.
Se RF 8 kap. om folkomröstning vid vilande grundlagsförslag, Förarbetsgenomgång i Prop. 2009/10:80, s. 98–100 (pdf)
Notera också att instrumentet aldrig har använts sedan det infördes – dess existens verkar i praktiken samförståndsskapande.
SD:s logikproblem – och varför S pekas ut
SD:s argumentation faller samman i tre tydliga delar som tillsammans visar varför deras opposition snarare handlar om makt än om principer. För det första försöker de måla upp den partineutrala spärren som en socialdemokratisk låsning – en illusion som redan faller på sin egen logik. Två tredjedelars-majoriteten tvingar fram bred enighet oavsett vem som styr, vilket är själva poängen med att en grundlag ska skydda demokratin mot tillfälliga maktskiften. Ändå låtsas SD som att det handlar om ett partipolitiskt sabotage, vilket säger mer om deras brist på demokratisk förståelse än om själva lagtexten.
För det andra bygger deras kampanj på en selektiv fiendebild. Att utmåla Socialdemokraterna som enda hotet är bekvämt, eftersom det ger SD en ursäkt att återigen ställa sig utanför den demokratiska spelplanen och samtidigt framställa sig som de förföljda sanningssägarnas parti. I själva verket kan flera konstellationer av partier – till exempel S+V eller M+KD+L – tillsammans bilda den tredjedel som kan blockera en grundlagsändring. Konstruktionen är medvetet partineutral, men SD gör allt för att låtsas som motsatsen för att hålla liv i narrativet om en ”djupstat” som ständigt konspirerar mot dem.
Slutligen visar de sitt klassiska mönster av tvära kast. Tidigare har SD uttryckligen stött tanken på att stärka demokratin genom bredare majoriteter, men så fort det visade sig att förslaget inte kunde användas som ett politiskt slagträ mot Socialdemokraterna vände de på klacken. Den politiska nyttan av att elda upp sin bas väger tyngre än konsekvens och ansvar.
Allt detta är väl dokumenterat i Svenska Dagbladets genomgång, men kanske ännu tydligare i Ekots rapportering som visar hur snabbt SD bytte fot. Den part som en gång sade sig vilja värna demokratin framstår nu som dess största fiende – ett eko av det förflutna som vi inte har råd att upprepa.
Varför detta spelar roll
Grundlagar skrivs inte för att behaga dagsform i opinionsmätningar utan för att överleva dem. Kravet på två tredjedelar i andra beslutet gör goda saker svårare – och dåliga saker ännu svårare. Det är exakt så det ska vara när rättsstatliga garantier skärps.
Källor och vidare läsning
- SVT: SD vill se folkomröstning om grundlagsändringar
- Aftonbladet: SD kräver folkomröstning om föreslagen grundlagsändring
- Sveriges Radio Ekot: SD kräver folkomröstning
- Riksdagen: Enhanced protection of democracy and the independence of the courts
- Proposition 2024/25:165 – Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende (pdf)
- Regeringsformen, RF 8 kap. – regler om folkomröstning vid vilande grundlagsförslag
- Förarbeten: Prop. 2009/10:80 – En reformerad grundlag, om folkomröstning i grundlagsfråga (pdf)
Så här går det till
- Minst 35 ledamöter begär folkomröstning inom 15 dagar efter vilandebeslutet.
- Minst 117 ledamöter (en tredjedel) måste rösta ja till att hålla folkomröstning.
- Om folkomröstning hålls tillsammans med riksdagsval: ett nej som uppfyller lagens dubbeltröskel fäller förslaget.