Det är nästan rörande hur Sverigedemokrater ibland låtsas bry sig om kvinnors trygghet. I valfilmer, partiprogram och intervjuer pratar de gärna om att skydda kvinnor – särskilt svenska kvinnor – från ”den importerade mannens” våld. Men när våldet kommer inifrån den egna svansen blir det märkligt tyst. Eller, som i fallet Per Ågren, rent av hotfullt.
När SVT Norrbotten (2025-10-08) granskade hans inlägg på X framträdde ett mönster lika förutsägbart som partiets offerretorik: kvinnor bär skulden. ”Du är precis en sån kvinna som män slår”, skrev han till en av dem som vågat säga emot. Det är fascinerande – och på sitt sätt nästan poetiskt – hur SD-politiker ständigt lyckas projicera sina egna aggressioner som vore de naturens lagar.
Det är samma logik som alltid: mannen kan inte hjälpa sig själv. Det är kvinnans ton, kläder, ansikte, existens – allt som provocerar våldet ur honom. I Ågrens värld är våldet ett slags biologiskt reflexbeteende, och kvinnans ansvar är att undvika att trigga det. Med andra ord: ett politiskt parti som säger sig stå för lag och ordning, men vars företrädare försvarar misshandel med samma retorik som 1800-talets äktenskapsmanualer.
Historien upprepar sig inte bara – den twittrar.
Det är samma argument som hördes från de män som satt i socialpsykiatriska nämnder på 40-talet och beslutade att ”asociala kvinnor” skulle steriliseras för att inte sprida sitt ”dåliga arv” vidare. Läs Maciej Zarembas De rena och de andra (1999) och du hör samma underton: kvinnan som problem, staten eller mannen som lösning.
Skillnaden är att SD-politikern i Arvidsjaur inte längre behöver en nämnd. Han har en smartphone.
Och tusentals följare som tycker att det är ”sunt förnuft”.
Vi hade kanske kunnat förvänta oss ett avståndstagande. Ett fördömande från partiet. En antydan om moral. Men nej. Naturligtvis inte. När någon inom SD uttrycker sitt kvinnohat öppet, blir det oftast kommunikationsfråga. Som att ett hot mot kvinnor bara behöver rättas till språkligt.
Det är som att partiet inte ser skillnad mellan en politisk hållning och en diagnos. För de har ju Åkesson som bekräftar tesen. När SD nästa gång talar om kvinnors trygghet, bör vi därför minnas att det bara gäller tills kvinnan säger emot. Därefter gäller den manliga rätten till vrede – en tradition med lika djupa rötter som partiets egen självbild.
Kloka ord!