Vi sammanfattar Lamottes paywall-scoop så att ni slipper. Lamotte vill att man fokuserar på ”riktiga brott” – som förtal och sånt där – i stället för att låta domstolen pröva ett påstått sexuellt ofredande. Ironin? Han har själv fällts för just riktiga brott. Men vi tar det från början så att ni slipper läsa hela hans betalmur.
Enligt Lamotte mörkar medierna ”hela bilden” i fallet Leijnegard. Han visar några sms från kvinnan efter händelsen och påstår att de bevisar att allt var ofarligt. Han beskriver det som att rättsväsendet lägger tid på bagateller i stället för att jaga riktiga brottslingar
Leijnegard är åtalad för sexuellt ofredande efter att ha försökt kyssa en kollega två gånger under en fest med produktionen av Mästarnas mästare. Det har redan rapporterats i flera medier – bland annat Aftonbladet, Expressen och Omni – och de har alla nämnt att han bett om ursäkt via sms. Kvinnan anmälde senare, efter att ha diskuterat saken med arbetsgivaren. Det är ingen dold del av historien.
Sms:en bevisar inte det Lamotte tror
Att två personer skickar vänliga meddelanden efteråt betyder inte att något olagligt inte kan ha hänt. Svensk rätt handlar om vad som skedde vid själva händelsen, inte hur tonen var nästa dag. Sms och andra meddelanden kan vägas in som bevis, men de avgör aldrig ensamma. Och en skärmdump från sociala medier är inte ett bevis i sig – domstolen måste granska helheten och kontexten, inte urvalet Lamotte valt ut.
Sexuellt ofredande finns i Brottsbalken 6 kap. 10 §. Det handlar om att någon ofredar en annan person på ett sätt som kränker den sexuella integriteten. Högsta domstolen har slagit fast att även korta eller ”oskyldiga” handlingar kan vara tillräckliga för att räknas som brott, beroende på situationen (NJA 2018 s. 443).
Brottet hör till de som åklagaren måste driva vidare om kriterierna är uppfyllda – det är alltså inte upp till den utsatta att avgöra om det ska prövas. Det kallas allmänt åtal. Lawline förklarar här och och Riksdagen visar gällande lydelse (lagen.nu har en äldre version här).
Samtyckesreformen 2018 skärpte reglerna kring sexualbrott. Den slog fast att frivillighet ska vara utgångspunkten, och att tystnad eller passivitet inte är samtycke. Brå:s utvärdering från 2025 visar att lagändringen lett till tydligare prövningar och fler fällande domar där överträdelser tidigare hade avfärdats.
Är det här verkligen ”trams”?
Nej!
Det är ett fall som handlar om gränser och ansvar, och sådant ska prövas. Rättsväsendet är inte överbelastat för att någon anmäler ett ofredande – det beror snarare på bristande resurser och politiska prioriteringar. Brå:s rapport om handlagda brott 2024 visar att polis och åklagare hela tiden gör urval och prioriteringar, inte att de saknar sunt förnuft.
När Lamotte säger att rättsväsendet borde lägga tiden på riktiga brott är det lätt att hålla med – tills man minns att han själv dömts för just det. Flera gånger. För grovt förtal. Hovrätten har till och med höjt skadestånden. Se Journalisten, Svenska Dagbladet och Dagens Juridik.
Det blir svårt att ta hans tal om ”riktiga brottslingar” på allvar när han själv hör till dem.
Det finns förresten inget scoop här. Bara samma gamla vinkel där Lamotte målar upp sig som sanningssägare mot ett korrupt etablissemang, som vanligt. Men sms är inte bevis på oskuld, medierna har inte mörkat något, och sexualbrottslagen gäller även när gärningsmannen har en SVT-logga på jackan.
Lagen för dumskallar
– Sms efteråt ändrar inte vad som hände vid själva händelsen.
– Sexuellt ofredande prövas av åklagare eftersom det är ett allmänt åtal.
– Inget är mörkat – medierna har redan rapporterat allt.
– Lamotte, som själv är dömd för förtal, är knappast rätt person att föreläsa om ”riktiga brott”.