I vår moderna tid är internettrollen inte alltid anonyma – vissa uppträder öppet under eget namn på sociala medier – och ibland är de inte ens medvetna om att de beter sig som troll. Men vad är egentligen ett internettroll? Begreppet används ofta felaktigt om alla möjliga besvärliga personer på nätet, så låt oss reda ut definitionen och se hur trollandet har utvecklats från tidiga internetforum till dagens sociala medier. Vi ska också förstå varför man inte kan kalla vem som helst för troll godtyckligt, samt vilken gemensam nämnare som trots allt förenar alla slags troll. Det finns ett antal vedertagna definitioner redan, men ibland går meningarna ändå isär.
Definition och kännetecken
Ordet internettroll (eller nättroll) är ett slanguttryck för personer som skriver inlägg på nätet (t.ex. i forum, kommentarsfält eller sociala medier) med avsikt att provocera fram känslomässiga reaktioner, gräl och långdragna osakliga diskussioner. Trollet sår medvetet split och frustration i online-diskussioner, ofta genom att komma med irrelevanta, överdrivna eller falska påståenden. Beteendet kännetecknas av inslag av bluff, lögn eller grova överdrifter, och den som trollar gör det vanligen ”för nöjets skull” snarare än av genuin ilska eller övertygelse. Typiskt för troll är att de sällan håller sig till sakliga sanningar – faktakoll och källkritik är inte deras prioritet. Istället söker de maximal uppmärksamhet och reaktion, ibland genom rena provokationer.
Det är viktigt att skilja på troll och andra sorters nätskurkar. Ett troll ska inte förväxlas med en näthatare eller nätmobbare, vars agenda är att direkt förolämpa eller skada en viss person eller grupp. Trollets mål är annorlunda – det vill starta bråk och väcka allmän indignation, snarare än att angripa någon enskild för att få denne tystad. Som Guardian påpekar vill trollet ”starta ett bråk – helst ett som engagerar fler än bara den som var måltavla för det ursprungliga inlägget”. En person som exempelvis kommer med direkta hatfulla hot är alltså en hater (näthatare) snarare än ett troll, eftersom syftet där är att skada eller skrämma, inte enbart att skapa kaos. Trollen kan vara minst lika obehagliga som hatarna, men deras drivkraft är att ”säga något dumt och se vem som nappar” – ordets ursprung kommer faktiskt från ett fisketerm, att trolla (dra en agnad krok långsamt genom vattnet och hoppas på napp).
Metodik
För att provocera använder troll ofta extrema eller bisarra åsiktsuttryck som de inte nödvändigtvis själva tror på. Inläggen kan vara uppenbart oseriösa, ologiska eller irrelevanta för ämne. Ofta låtsas trollet ha en radikal ståndpunkt bara för att få andra att gå i taket. Det är också vanligt att trollen tar till personangrepp och nedsättande etiketter på sina meningsmotståndare, eller använder vaga antydanden för att väcka misstankar och reta upp folk utan att öppet behöva stå för en kontroversiell åsikt. En klassisk taktik är att strö ut falska eller missvisande källor för att framstå som trovärdig och samtidigt göra det jobbigt för andra att faktagranska – en teknik som ibland kallas ”Gish-galopp” (att dränka motståndaren i så många påståenden att denne inte hinner bemöta alla. Andra vanliga knep är att hela tiden byta fokus i debatten (s.k. whataboutism) eller anklaga motparten för hyckleri, allt i syfte att underminera sakdiskussionen. Slutmålet för trollet är att få andra att tro att provokationen är äkta och känna sig tvungna att reagera – ett lyckat trollande innebär att flera personer blir upprörda och hoppar in i den fruktlösa debatten.
Anonymitet eller ej
Traditionellt förknippas troll med anonymitet. Trollen uppträder ofta under pseudonym eller falsk identitet på nätet, och använder ibland separata engångskonton enbart för att trolla. Det finns till och med rena ”trollforum” där många troll samlas och organiserar attacker tillsammans, t.ex. genom att flera trollkoordinatoriskt angriper ett kommentarsfält för att överösa det med provokationer. Historiskt var anonymiteten en sköld – tack vare nätets natur kunde tidiga troll gömma sig bakom alias och därmed slippa personligt ansvar för sina påhitt. Det gav upphov till rådet ”mata inte trollen”, det vill säga att inte belöna provokatören med uppmärksamhet. Om ingen ”nappar” på betet tappar ju trollet nöjet och makten. Men i dagens nätkultur stämmer det inte längre att alla troll är anonyma – den bilden har börjat förändras, vilket vi ska se nedan.
Trollandets tidiga historia: Från Usenet till forumkultur
Trollens historia på internet går tillbaka till de allra första diskussionsmiljöerna online. Redan i slutet av 1980-talet och början av 90-talet förekom fenomenet på tidiga Usenet-diskussionsgrupper och i textbaserade onlinespel (s.k. MUDs). Ordet trolling (verbformen) började användas omkring 1992 i den välkända Usenet-gruppen alt.folklore.urban, där rutinerade användare kunde skriva uppenbart naiva frågor eller felaktiga påståenden för att ”trolla för newbies” – dvs. se vilka oerfarna nykomlingar som skulle nappa på betet och avslöja sin okunskap. Just alt.folklore.urban brukar lyftas fram som födelseplatsen för internet-trolling: Oxford English Dictionary noterade att den äldsta kända förekomsten av ordet troll i detta sammanhang är från ett inlägg i den gruppen den 14 december 1992. I ett senare uppslagsverk definierade samma grupps jargongguide ”troll” som en person som ”lägger ut ett inlägg på Usenet avsett att locka fram förutsägbara svar eller flammande reaktioner”.
Etymologiskt kommer termen alltså från engelskan trolling i betydelsen dragrodd (fiska genom att dra bete efter båten). På nätet motsvarades detta bildligt av att ”dra ett blänkande bete tvärs igenom en diskussionsgrupp i hopp om napp”. När erfarna användare såg någon göra detta kunde de varna andra genom att säga ”This person is trolling our newsgroup” (”den här personen fiskar i vår diskussionsgrupp”), vilket snart förkortades till ”This user is a troll”. Denna nya användning av ordet troll råkade sammanfalla med det mytologiska trollet – ett monster som lurar i skuggorna och bedrar människor – vilket säkert bidrog till att termen fick fäste (Ironiskt nog har ordet inget direkt släktskap med sagotrollen rent språkligt, utan kopplingen kom i efterhand genom denna metafor)
Tidiga troll: ”Meow Wars”
Ett tidigt berömt exempel på trollningens kultur är de så kallade ”Meow Wars” som rasade på Usenet under 1996. En grupp användare – kallade ”Meowers” – invaderade då vissa diskussionsgrupper och översvämmade dem med nonsensinlägg där de upprepade ordet ”meow” (engelskans mjau) om och om igen, citerade Monty Python-texter, kastade ur sig Beavis & Butthead-repliker, personangrepp och allmänt trams. Syftet var enbart att sabotera konversationerna och driva de seriösa deltagarna till vansinne. Den resulterande kaosartade flamewar-konflikten blev ett stycke tidig internet-historia och brukar nämnas som ett av de första fullskaliga trollkrigen online. På den tiden sågs denna typ av upptåg nästan som ett slags prank eller organiserat bus – ”oskyldigt” i bemärkelsen att ingen kanske tog det för absolut allvar, men väldigt frustrerande för dem som drabbades. En samtidsskildring beskrev Usenet-trollandet som ”lite som ett busringning – roligt om du inte går på det, men väldigt pinsamt om du gör det”. Att inte låta sig provoceras var alltså nyckeln: ”om du inte går på skämtet så är du med på det” hette det, vilket innebar att erfarna medlemmar ibland hakkade på trollningen själva för att driva med de som blev upprörda. Här ser vi fröet till det som senare skulle bli stora organiserade drev och mobbningsattacker – redan då kunde en hel ”publik” samlas för att håna den stackare som svalde betet, något som pekar fram mot dagens hatstormar där en mobb av nätanvändare kan överösa en enskild person med angrepp.
Under senare hälften av 1990-talet och tidiga 2000-talet fortsatte trolleriet att spridas i olika forum och blev gradvis en alltmer etablerad del av nätkulturen. Uttrycket ”Don’t feed the trolls” (mata inte trollen) blev ett standardråd i netikett-guider för att hantera dessa ständiga provokatörer. Samtidigt började vissa personer nästan omfamna trollrollen som en identitet. Tidigare var ”troll” mest ett skällsord man stämplade på någon i efterhand – ”någon betedde sig illa, det där var ett troll” – men kring mitten av 2000-talet dök det upp subkulturer online där folk öppet kallade sig själva troll och var stolta över sin förmåga att sabotera diskussioner. Den ökända sajten 4chan, särskilt dess /b/-forum, blev ett epicentrum för trollkultur där användarna tävlade i att posta de grövsta, mest chockerande eller absurda inläggen bara för ”the lulz” – ett slanguttryck som innebär skratt på någon annans bekostna]. Rörelser som Anonymous (hacker-kollektivet) formades i denna miljö och gjorde trollande till en medveten strategi – ibland som politisk aktivism, ibland ren vandalismlusta. Faktum är att trolling under 2010-talet kom att användas som ett slags politiskt vapen: den högerextrema alt-right-rörelsen anammade trollkulturens stil på nätet för att sprida propaganda och trakassera meningsmotståndare. Trollen hade därmed klivit fram från obskyra forum till den bredare offentligheten.
Trollens evolution i modern tid
Från anonyma busfrön till desinformationskrigare
I takt med att sociala medier har tagit över mycket av det offentliga samtalet har också trollets roll förändrats. Från att ursprungligen ha varit ett ensamt forumspöke som mest ville driva med folk för skojs skull, har begreppet troll breddats till att omfatta en rad olika aktörer och agendor online. Enligt en sammanställning har troll numera allt från individuella uppmärksamhetssökare och övertygade ideologer till kriminella aktörer och statsunderstödda propagandaspridare grupperats under samma etikett. Den gemensamma nämnaren är att de försöker påverka människor via internet och sociala plattformar, ofta genom vilseledning eller splittring.
Den moderna eran har också visat att ett troll inte längre behöver gömma sig bakom anonymitet. På plattformar som Facebook, där många uppträder med sitt riktiga namn, eller Twitter/X, där profiler kan bli verifierade och få stor publik, ser vi att även öppna konton ägnar sig åt klassisk trollning. I vissa fall har till och med politiker eller andra offentliga personer använt trollens verktyg – de sprider uppenbart provokativa eller falska påståenden för att hetsa upp opinionen, trots att deras identitet är känd. Ett uppmärksammat exempel var när en Facebook-användare öppet startade en hatgrupp med namnet ”Somebody please kill [TV-profilen] Noel Edmonds” – något som ledde till ramaskri i brittisk media. Edmonds konfronterade själv den ansvarige bakom sidan, vilket visade att trollen inte längre nödvändigtvis är ogripbara spöken i cyberrymden utan ibland vanliga människor av kött och blod som agerar öppet.
En drivkraft bakom att många troll numera vågar vara öppna kan vara att normerna för acceptabelt beteende online har förskjutits. För två årtionden sedan sågs trollande enbart som destruktivt och skamligt, något man gjorde dolt i marginalen av internet. Idag har vissa grupper normaliserat aggressiv retorik och desinformation till den grad att utövarna inte känner något behov av att dölja sig – de kanske rentav ser sig som ”sanningssägarna” i en korrumperad offentlighet. Som forskning påpekat tenderar avhumaniseringen online (bristen på sociala konsekvenser och ansikte-mot-ansikte-interaktion) att göra människor mer benägna att bete sig grovt. När man är befriad från vanliga artighetsnormer kan trollbeteende frodas, och en del användare upplever sig nästan i en roll eller persona när de trollar. Whitney Phillips, som studerat trollkultur, noterade att omkring 2008-2012 blev ”troll” för många en identitet att anamma, inte bara en anklagelse. Det innebär att vissa personer med stolthet kallar sig troll och driver med omgivningen öppet. Trollandet har i sådana kretsar gått från internets bakgator rakt in i mainstream.
En annan aspekt av modern trollverksamhet är den organiserade desinformationen. Här talar vi om de beryktade trollfabrikerna, till exempel den ryska trollarmé som avslöjades bedriva påverkanskampanjer i samband med val och samhällsdebatter. Dessa professionella troll arbetar ofta i grupp under koordinering, med syfte att sprida lögner, polarisera opinionen och undergräva förtroende för medier och institutioner. Ofta döljer de sig bakom falska profiler, men de opererar i stor skala och med konkreta mål (t.ex. att gynna en viss politisk agenda). I Sverige har man också diskuterat inhemska ”trollfabriker” – t.ex. anklagelser om politiska partier som systematiskt använt fejkade konton för att driva opinion online. Här ser vi att trollandet blivit ett verktyg inom informationskrigföring. Det moderna trollet kan med andra ord lika gärna vara en desinformationskrigare som en anonym forumprovokatör.
Intressant nog är vissa av dessa moderna troll så indoktrinerade i sin övertygelse att de inte uppfattar sig själva som troll alls. En person som fanatiskt sprider konspirationsteorier eller falska ”fakta” om till exempel vacciner eller klimatet, kan mycket väl tro att han/hon ”upplyser” folk – trots att beteendet objektivt sett uppfyller trollens kännetecken (provokation, ignorans inför evidens, skapande av gräl). Svenska Wikipedia noterar att troll numera ”kan vara allt från individer som söker uppmärksamhet eller personer som sprider ett budskap av övertygelse”. Den senare kategorin – övertygelsedrivna desinformationsspridare – är just de som ibland inte inser att de agerar som troll. De ser sig själva som sanningssägare mot ”den stora lögnen”, men i praktiken skapar de bara kaos och missförstånd i debatten. Ofta vägrar de ta till sig etablerat faktaunderlag; de kan till och med håna experter och uppmana sina motdebattörer att ”läsa på!” samtidigt som de själva ignorerar den vetenskapliga konsensus som finns. Denna anti-intellektuella hållning – att avfärda forskning och auktoritativa källor – är något som forskare identifierat i trollbeteendet. Trollet drar sig inte för att helt vrida ryggen åt verkligheten om det gagnar provokationen. Som en krönikör uttryckte det: ”Jag anar en anti-intellektualism – ett förkastande av idén att människor med liknande åsikter skulle kunna uträtta något konstruktivt i en diskussion. Genom att slänga in en brandfackla som drar alla tillbaka till ruta ett ser trollet till att inget konstruktivt någonsin sker.” Detta beskriver väl hur moderna troll, med eller utan anonym mask, effektivt kan sabotera ett meningsutbyte genom att konstant underminera sakfrågorna.
Att inte kalla alla för troll – när används begreppet fel?
Eftersom ”troll” har blivit ett populärt buzzword finns en risk i att ordet överanvänds. Folk idag slänger ibland ur sig anklagelsen ”du är ett troll” mot nästan vem som helst de råkar debattera med på nätet. Men att någon har avvikande åsikter, råkar ha fel i sak eller uttrycker sig klumpigt betyder inte automatiskt att personen är ett troll. Det avgörande är avsikten bakom beteendet. En person med mycket bestämda (eller rentav extrema) åsikter som denne faktiskt tror på kan vara jobbig eller otrevlig, men om syftet inte är att medvetet provocera och sabotera samtalet utan att framföra en (om än felaktig) ståndpunkt, då är det egentligen inte ett troll vi ser – utan ”bara” en meningsmotståndare med dålig ton. Som Guardian påpekar finns risken att man misstar en vanlig arg debattör (med kanske dåliga sociala färdigheter) för ett troll, om man slentrianmässigt kallar alla bråkmakare på nätet för troll. Maximen ”do not feed the trolls” kan alltså slå fel om man identifierar fel person som troll – man kanske ignorerar någon som faktiskt hade ett giltigt argument, bara uttryckt på olämpligt sätt.
Det finns också exempel på att personer som sprider obekväm men sann information blir kallade ”troll” av de som inte vill höra budskapet. I polariserade debatter händer det att bägge sidor utpekar varandra som troll. Begreppet kan då förlora sin kärna. Ett genuint troll drivs av att skapa oreda, inte av en strävan att föra fram fakta. Att till exempel rätta felaktig information eller hänvisa till vetenskapliga rön gör inte någon till troll, även om någon kanske blir provocerad av det – då är problemet snarare att mottagaren känner sig triggad. Omvänt kan en person som sprider grundlös propaganda vara ett troll i andras ögon, men ser sig själv som eldsjäl. Här gäller det att se till beteendet: om personen totalt struntar i motbevis, byter ämne konstant, och enbart verkar vilja framkalla ilska, då lutar det åt troll – om än ett ”omedvetet troll” som nämnt ovan.
Zoe Williams sammanfattade i The Guardian skillnaden så här: ”Trolls är inte nödvändigtvis trevligare än hatarna, men deras agenda är annorlunda – de vill dra igång ett bråk, inte bara förolämpa någon”. Det ligger också i trollandets natur att agera oärligt – trollet kan argumentera för något det inte alls tycker, bara för att få igång grälet. En hetlevrad diskussionspartner som verkligen tror på sin sak, hur fel ute han än är, hör egentligen inte till troll-kategorin så länge han är ärlig i sitt uppsåt. Att kalla alla besvärliga debattörer för ”troll” är därför orättvist och förenklande. Internetforskare Whitney Phillips noterade att ”trolling” från början användes som ”ett nedsättande omdöme man fäller i efterhand om en online-incident – något du anklagar någon annan för att vara”. Men i och med att troll blivit en subkultur finns nu de som själva anammar etiketten, vilket kan leda till förvirring kring vem som är ett troll ”på riktigt”.
Sammanfattningsvis: Alla troll må inte längre vara anonyma, men de har fortfarande något gemensamt – en drivkraft att störa, provocera och urspåra det konstruktiva samtalet online. Från de första trollen på 90-talets Usenet, via forumens flamkrig och 4chans ironiska trollkultur, till dagens öppna nätprovokatörer och desinformationssoldater, så är trollen ständigt närvarande i olika skepnader. De har förändrats med internets utveckling, men kärnan är densamma: ett troll lever på andras upprördhet. För oss andra gäller det att känna igen trollbeteende när det uppstår – och komma ihåg den gamla regeln att inte ”mata” dem i onödan. I en tid där det moderna trollet inte alltid döljer sig bakom masken av anonymitet, blir den uppgiften ännu mer utmanande, men också desto viktigare för att hålla det offentliga samtalet sakligt och faktabaserat.
Källor
- Internettroll (Nättroll) – Wikipedia: Definition, beteende, historik och utveckling av begreppet.
- Zoe Williams – What is an internet troll? (The Guardian, 2012): Skillnaden mellan troll och näthatare, trollens psykologi och syfte.
- Andy Bodle – Trolls: where do they come from? (The Guardian, 2012): Språklig och kulturell etymologi för trolling, ursprung i Usenet och tidiga forum.
- R. Kiberd – Twenty Years Ago, Trolling Was Repeatedly Posting ‘Meow’ in Usenet Groups (Vice, 2016): Historisk genomgång av Usenets ”Meow Wars” 1996, en av de första organiserade trollaktionerna.
- Kristen V. Brown – From LOL to LULZ: The Evolution of the Internet Troll (Splinter News, 2016): Trollkulturens utveckling från humor till aggressivitet via 4chan och Anonymous.
- Vice – How 4chan birthed the internet troll culture (2015): Ursprung till 2000-talets troll, memekulturens inflytande.
- KnowYourMeme – Trollface (2008): Visuell symbolik för trolling och internet-humor.
- Urban Dictionary – Troll (2003): Tidig folklig definition av trollbegreppet.
- Merriam-Webster – Definition of trolling: Lexikal tolkning av termen trolling.
- Oxford English Dictionary – Entry for troll: Historisk och semantisk betydelseutveckling av ordet.
- The Atlantic – The Psychology of Online Trolls (2014): Vetenskaplig analys av personlighetsdrag hos troll, t.ex. narcissism och sadism.
- BBC Future – The hidden world of online trolling (2018): Om trollkulturens globala expansion.
- Psychology Today – Inside the Mind of a Troll (2019): Klinisk analys av online-aggression och motivationsmönster.
- Splinter News – The Birth of 4chan’s Lulz Subculture (2016): Hur LULZ blev synonymt med destruktiv trolling.
- New York Times – The Trolls Among Us (2008): Banbrytande reportage om tidiga anonyma troll på forum.
- The Verge – Reddit’s War on Trolls (2015): Plattformens kamp mot organiserade trollkonton.
- Wired – The Trolls Who Came Before (2013): Historisk bakgrund till fenomenet innan sociala medier.
- NBC News – Internet Trolls and the Rise of Cyberbullying (2017): Trollens koppling till mobbning och digitalt våld.
- Pew Research Center – Online Harassment (2021): Statistik över trakasserier och trolling online.
- The Guardian – What kind of person trolls online? (2014): Psykologiska studier av trollpersonligheter.
- The Conversation – Why people troll others online (2018): Akademisk förklaring till trollingbeteende.
- Wired UK – The Origins of the Troll (2012): Tekniska forum och tidiga onlinekulturer.
- Reddit – r/AskHistorians: Origin of the term ’Troll’: Historisk diskussion bland experter.
- Wikipedia – Flame war: Fenomenet med aggressiva diskussionstrådar och trollens roll.
- Encyclopaedia Britannica – Internet troll: Övergripande beskrivning av trolling som samhällsfenomen.
- ScienceDirect – Dark Triad and Trolling Behaviour (2016): Samband mellan mörka personlighetsdrag och trolling.
- Cambridge University Press – Online Misbehavior Research (2020): Forskningsöversikt över destruktiva onlinebeteenden.
- Stanford University – The Evolution of Internet Communities (2017): Akademisk rapport om forumkulturer.
- SVT Nyheter – Ryska trollfabriker sprängda i Ukraina (2022): Moderna trollfabriker och geopolitisk påverkan.
- Aftonbladet – Kalla Fakta och Trollfabriken: SD inspirerades av den ryska succén (2022): Politisk propaganda och kopplingar till svensk debatt.
- BBC – Inside Russia’s Troll Factory (2018): Granskning av den ryska trollfabriken i Sankt Petersburg.
- Reuters – Russian trolls shift tactics (2019): Förändrade strategier efter 2016 års valpåverkan.
- The Guardian – Internet Trolls and Political Manipulation (2020): Trolling som politiskt verktyg.
- Hacker News – I remember the ”don’t feed the trolls!” rule on Usenet: Diskussion om Usenet och den klassiska varningen.