I dagens debatt om invandring och ”folkblandning” hänvisar högerextremister ofta till en föreställning om en hotad genetisk renhet. Historiskt finns paralleller: redan 1800-talets rasfilosof Arthur de Gobineau varnade för att ”rasblandning” leder till att civilisationer förfaller, genom att ”folkkroppen” försämras och till slut går under. Senare följde rashygieniker som Herman Lundborg i Sverige och nazisternas teoretiker som Alfred Rosenberg. Lundborg förespråkade selektiva äktenskap och varnade för degenerering: han skrev att ett folk som “stadigt degenererar” inte kan hålla sig kvar i kampen för tillvaron.
Samtidigt betonade han rasrenhet: ”Om individer med god kvalitet förenar sig … [finns] ett högstående folk att framavlas”, noterade han – men tillade ändå med en viss självkritik: ”Men när kommer denna inavel att kombineras med urval?.
Nazismen bar vidare tankarna om en överlägsen ”nordisk” stam. Alfred Rosenberg menade att det råder en evig strid mellan en god nordisk ras och en ond semitisk ras, och han betonade ”faran av rasblandning”. Hitler själv formulerade senare sina steriliseringslagar så att de inte nämnde andra folk, utan i stället satte fokus på att förhindra ”okontrollerat förökande av undermåligt arvsmaterial” inom den egna befolkningen (Maciej Zaremba – De rena och de andra).
Sveriges rashygien och steriliseringspolitik var också genomsyrad av liknande idéer om folkets ”kvalitet”. Forskning har visat att svenska politiker i början av 1900-talet uppfattade rashygienen som rasmedveten i betydelsen att skydda folkstammen från undermålig fortplantning. Herman Lundborg, chef för Statens institut för rasbiologi, byggde sin forskning på Gobineaus teorier om degeneration och rasrenhet. Maja Hagerman påpekar att nazisterna läste Lundborg med intresse och att hans mission om rasförädling låg i linje med europeisk vitmaktideologi. Under 1930–50-talen steriliseringar gjordes i Sverige mot dem som ansågs undermåliga, ibland med Dragning åt “degenererade” släkttillstånd. Den som ansågs bära på “undermåligt arvsmaterial” sågs som farlig för hela folkstammen. Termen inavel nämndes dock sällan; det handlade snarare om att förhindra att det ”rena folket” urvattnades.
Högerextremismens retorik i dag
Även dagens högerextrema rörelser talar om ”hotet” från mångkultur och invandring. Sverigedemokraternas tidiga skrifter betonade etnisk homogenitet som politisk förutsättning. I en partibulletin 1989 citerades en 1930-talsinspiration: ”blandning med en icke likvärdig ras” är enligt dem ”en av de största farorna för ett högtstående folk”. Bildspråket är tydligt, ofta i form av skrämselbilder på blandade familjer eller kombinationen av ”demografisk bomb” och det ”etniskt blandade” samhället (se Vitbokens analys av SDs kampanjmaterial). Nyligen har även uttrycket tvångsblandning använts öppet. I ett nyligen Facebook-inlägg hävdade SD att ”Socialdemokraterna vill tvångsblanda befolkningen” medan SD själva vill ha ”återvandring”. Det är, som en kritiker noterat, bokstavlig raspolitisk propaganda: argumentationen följer exakt samma mönster som Gobineaus ursprungliga budskap – bara ersätt ”ras” med ”kultur” – och hävdar att “svensken” hotas av blandning och måste räddas med segregation och deportation.
Intressant nog saknas ordet inavel i högerextremisternas slogans och skrifter. I stället hörs beteckningar som “degenererad” om den som umgås med andra raser, eller fantasier om ett massivt ”folkutbyte”. I faktiska analysdokument framstår blandning som det stora problemet; frågan om genetisk isolering och släktskapsäktenskap tas inte upp. Högerextrema grupper verkar snarare räkna med en tillräckligt stor inhemsk befolkning (ibland via hög födelsetakt eller territoriell expansion) för att rent praktiskt undvika allmän inavel.
Isolering och inavel – Medicinska fakta
Det är en biologisk realitet att sluten reproduktion över tid leder till problem. Forskning och klinisk erfarenhet visar att föräldrar som är nära släkt har en mycket högre risk att få barn med recessiva, allvarliga genetiska sjukdomar. Som en svensk forskargrupp påpekar: ”Om blivande föräldrar är nära släkt ökar risken att deras barn får arvsanlag som i dubbel uppsättning kan orsaka sjukdom”. Detta är välkänt inom medicinen – bland annat införs genetisk testning i flera länder där kusinäktenskap är vanligt för att förebygga sjukdomar. Historiskt har isolerade folkstammar eller sluten fortplantning lett till ökad förekomst av sjukdomar och minskad genetisk variation. Även om man kan hävda att ett stort homogent folk (som svenskar) har en relativt diversifierad genpool, sluter man den helt betyder det till sist genetisk avmattning: ingen ny variation tillförs.
Exempel och lärdomar
Internationellt finns många exempel på hur isolering påverkar hälsan: Reseach visar till exempel att invandring av individer från regioner med mycket inavel (släktskapsäktenskap) i Sverige har ökat förekomsten av sjukdomar som sigdcellsanemi och andra recessiva sjukdomar. Dessa problem är anledningen till att man i exempelvis Qatar och Saudiarabien kräver genetisk rådgivning före äktenskap. Även bland Europas begränsade populationer kan man se effekter: historiskt ansågs exempelvis de skandinaviska små populationerna extra känsliga för ärftliga defekter. Problemet accentueras om ideologin får härja fritt – då handlar politiken inte om jobb och välfärd, utan om fantasifoster av ”rasrenhet” som behöver försvaras.
Högerextremismen och inaveln
Högerextremister uttalar inte öppet att de vill ha inavel; de har inte ett eget program att arrangera incest. Snarare vill de bevara eller återskapa en stor etnisk majoritet och ser invandring och ”blandning” som hot mot den. Men deras retorik om renhet och homogent folk leder oavsiktligen mot samma väg som avsaknad av utomstående blod skulle göra: minskad genetisk mångfald. Historiska rashygienister som Herman Lundborg var medvetna om dilemmat – han ställde frågan hur isoleringens inavel ska kombineras med urval. Vi kan inte påstå att extremhögern automatiskt förespråkar inavel – deras fokus är ju att hålla främmande folk utanför, inte att främja kusinäktenskap. Men i förlängningen leder ett fullständigt stängt samhälle just till inavel och de medicinska problem det för med sig. Det är alltså klokare att svara nej på frågan, men understryka att idén om ett genetiskt ”rent” folk inte är vetenskapligt hållbar och kan få farliga konsekvenser både socialt och biologiskt.
Källor
Moderna och historiska rasideologer och vetenskapliga verk studerade, bl.a. Herman Lundborg, Arthur de Gobineau, nazistiska texter och tal samt analyser av Sverigedemokraternas tidiga texter. För sjukdomsrisker vid släktäktenskap hänvisas till medicinsk forskning.