Vingbruten ”journalist” pissar utanför toastolen stående – priset för en dålig tes har en solklar vinnare

Birgitta Sparf försökte den 29 september pissa stående – en rätt så träffsäker bild av hennes journalistiska gärning i stort. Hon betalar nu priset priset för en dålig tes med att få städa efter sig helt själv. Hon säger själv att hon ”kanske missförstått något” – vilket även det är väldigt en träffsäker självdiagnos, då hennes förmåga att uppfatta verkligheten konsekvent havererat i snart varje offentlig text hon producerat. Hennes huvudpåståenden är att staten ”tvingas betala” för judars trygghet på grund av invandring av ”en miljon muslimska araber”, och att 15 miljoner till Segerstedtinstitutet utgör ett exempel på denna ”kostnad”.

Ska vi ta och gräva åt henne? Det är ju ytterst få högerkants-”journazister” som någonsin kunnat hantera det här med källgrävande eftersom det är intressantare att frisera sanningarna på egen hand. Det är bara att se på hur Joakim Lamotte hanterar sin verklighet.

Sparf påstår att Sverige blivit ”en växande koloni för muslimska antisemiter från Mellanöstern”, och att kostnaderna – bland annat 15 miljoner till Segerstedtinstitutet – är ”priset vi betalar”. Källan är hennes egen kolumn i Bulletin https://bulletin.nu/sparf-islamiseringens-och-judehatets-pris – en text som inte bara saknar empirisk grund utan dessutom reproducerar samma gamla slentrianmässiga syndabocksretorik. Här är det inte analys vi ser, utan ren populism i brunt omslag.

1) 15 miljoner till Segerstedtinstitutet

Sakligt korrekt i belopp och periodisering – regeringen aviserar 5 MSEK/år 2026–2028. Men avgörande kontext saknas: uppdraget har funnits sedan 2023 och är del av en samlad strategi där staten parallellt stärker säkerhetsstöd, hågkomstresor och skolinsatser. Se regeringens press https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/09/5-miljoner-till-goteborgs-universitet-och-segerstedtinstitutet-for-att-forstarka-arbetet-mot-antisemitism/ och strategisidan https://www.regeringen.se/regeringens-politik/samling-for-judiskt-liv/.

2) ”Man riktade sig bara mot 200 nynazister i Ludvika”

Felaktig karikatyr. Segerstedtinstitutet arbetar mot våldsbejakande ideologier brett – inklusive antisemitism i olika miljöer – och bedriver forskning, utbildningsstöd och metodutveckling. Se uppdrag/översikt https://www.gu.se/segerstedtinstitutet och deras rapport ”Antisemitism i Sverige efter den 7 oktober” https://www.gu.se/sites/default/files/2024-09/Antisemitism-i-Sverige-efter-7-oktober.pdf.

3) Vem står bakom antisemitismen?

Kolumnen lägger skulden på ”en miljon muslimska araber”. Aktuell forskning och myndighetsunderlag visar en mångfald av gärningspersoner och miljöer. Brå:s intervjustudie (2025) beskriver hotbilden mot judiska församlingar och anger både våldsbejakande högerextrema, islamistiska, samt andra politiska miljöer och konspirationism som källor. Se Brå https://bra.se/rapporter/arkiv/2025-06-05-antisemitiska-hatbrott. MR-institutet (2025) beskriver särskilt skolans förvärrade läge efter hösten 2023 och att många slutar anmäla på grund av upplevd verkningslöshet – en samhällssignal som kräver mer kunskap och metodstöd, inte mindre. Se MR-institutet https://mrinstitutet.se/download/18.38c3ea10198caefbfa74f15/1756105593542/rapport-bilaga-judiska-forsamlingars-och-foreningars-utsatthet-for-antisemitism.pdf.

Att reducera problemet till en etnisk grupp är inte bara ovetenskapligt – det motverkar också effektiva åtgärder genom att osynliggöra högerextrem och annan antisemitism.

Och när Sparf själv ironiskt säger att hon ”kanske missförstått något” måste vi tyvärr bekräfta det uppenbara: hon har inte bara missförstått just denna fråga – hon har i princip aldrig prickat rätt någon gång under hela sitt liv. Den konsekvensen märks tydligt i hennes totala avsaknad av källkritisk stringens.

Vad som utelämnas

Sparven sjunger falskt (som vanligt)

Kolumnistens retorik följer en välbekant mall: välj en symbolisk budgetpost, blås upp den till ”prislapp för invandring”, och krydda med svepande generaliseringar om en religiöst/etniskt definierad grupp. Den modellen är effektiv i Facebook-flöden – men havererar vid kontakt med källor.

  1. Fel problemformulering: Antisemitism är inte monokausal. Brå, MR-institutet och GU pekar på ett ekosystem av aktörer, från högerextrema och islamistiska miljöer till konspirationistisk ”mainstream”. Att politiskt reducera problemet till ”muslimska araber” är inte analys – det är syndabocksutpekande.
  2. Fel ekonomisk ram: 15 miljoner över tre år är ett litet stöd i ett större paket med säkerhetsbidrag, utbildning och forskning. Den sorts kunskapsuppdrag Segerstedt bedriver är exakt det som efterfrågas av utsatta judiska församlingar: metodstöd i skola, utbildning av lärare, och lokala handlingsplaner.
  3. Felaktig historisering: Att påstå att staten ”i 30 år” ignorerat allt utom Ludvika är en halmgubbe. Svenska staten har byggt ut arbete mot antisemitism i myndigheter och civilsamhälle, och 2025 presenterades landets första sammanhållna strategi. Se nyhetsrapportering om strategin (TT/Omni) https://omni.se/a/KM4v36.

Vi står inte ut med billig cynism klädd till konsekvensanalys. Om man menar allvar med att skydda judiskt liv i Sverige, börjar man inte med att måla ut en miljon människor som kollektivt skyldiga. Man börjar med evidens – och med resurser till dem som faktiskt gör arbetet. Därför välkomnar vi förlängningen av Segerstedtinstitutets uppdrag och kräver mer systematik i skolan, mer stöd till utsatta församlingar och mindre populism.

Källor och vidare läsning

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *