Detta är ett fiktivt och heuristiskt tanke-experiment. Syftet är inte att moraliskt likställa individer utan att identifiera funktionella motsvarigheter i hierarki och rollfördelning.
Syftet med denna text är att genom ett fiktivt men strukturerat experiment, jämföra Hitlers innersta maktkrets med dagens Sverigedemokratiska ledning. Målet är inte att skapa en moralisk likställning mellan individerna, utan att identifiera funktionella motsvarigheter i hierarkisk struktur och organisatorisk roll. Frågan som ställdes var: om Jimmie Åkesson vore ledare för ett auktoritärt projekt – vilka personer i hans närhet motsvarar då de roller som naziregimens nyckelfigurer en gång fyllde?
Den kanske mest slående iakttagelsen är att Richard Jomshof i samtliga modeller och iterationer alltid placerats som motsvarighet till Joseph Goebbels – nazismens propagandaminister. Oavsett modellversion, oavsett metod, har AI konsekvent mappat honom dit. Det gör kopplingen särskilt intressant att diskutera i relation till både retorik, rollfördelning och exponering.
Metodologiskt tillvägagångssätt
Vi har genomfört denna mindre automatiserade ”studie” iterativt med flera versioner av OpenAI. GPT-4o (”omni”) fungerade som huvudsaklig motor för att ta fram en första fiktiv rollmappning. Resultatet korskontrollerades sedan med GPT-4.1 och den experimentella GPT-4.5, vilka i högre grad accepterade hypotetiska antaganden. Den äldre o3-modellen avböjde först uppdraget av policy-skäl, men när listan väl var färdig fick o3 i stället analysera och kommentera utfallet – vilket den då gjorde efter egna justeringar och förklaringar. En annan viktig aspekt är också att o3 inledningsvis byggde sina antaganden på strikt organisatoriska och kommunikativa likheter – det vill säga utan att ta hänsyn till moraliska eller juridiska paralleller.
Underlaget kombinerar alla tidigare AI-mappningar samt uppgifter ur Sverigedemokraternas vitbok 1988–2010. Vitboken visar dels hur partiet historiskt använt våldsretorik, dels hur ledningen sedan mitten av 1990-talet konsekvent markerat avstånd från fysiskt våld.
Tabellen vi fick fram
| Nazi-ledare | Roll/Beskrivning i Tredje riket | Troligast motsvarande roll i dagens SD-organisation | Funktionell förklaring | Moraliska & juridiska markörer / ”våldskapital” enligt vitboken |
|---|---|---|---|---|
| Adolf Hitler | Högsta ledare, sammanhållande “visionär” | Jimmie Åkesson (partiledare) | Båda är oinskränkta förstaledare som sätter strategi och spikar sista ordet i allt. | Inga kända våldsdomar. Som partiledare har Åkesson drivit linjen att SD tar avstånd från politiskt våld |
| Heinrich Himmler | Organisations- & kontrollchef (SS), ideologisk väktare | Mattias Karlsson (chefsideolog, f.d. gruppledare) | Har format idéprogrammet, bevakar intern disciplin och agerar grå eminens. | Diskuterades 1997 då partistyrelsen behandlade ”Uppsala Skins”-miljön; inget åtal men han nämns i vitboken som del av en grupp partiet ville distansera sig från |
| Joseph Goebbels | Propaganda- & kommunikationschef | Richard Jomshof (f.d. partisekr., kommunikationsprofil) | Leder eller har lett retoriken, känd för att vässa budskap och driva polariserande debatter. | Har hanterat medlemsärenden kring avhoppade nationaldemokrater 2005. Inga våldsanknytningar; hans uppdrag gällde snarare urvals-/stadgefrågor |
| Hermann Göring | Tidig nr 2, ekonomiskt inflytande, maktspelare | Oscar Sjöstedt (ekonomisk-politisk talesperson) | Ansvarar för budgetlinjen och hör till toppskiktet direkt under partiledaren. | Inga våldsdomar eller incidenter noterade i vitboken; framträder främst i budget- och policyfrågor |
| Rudolf Hess | Formell ställföreträdare, lojal deputy | Henrik Vinge (vice gruppledare, f.d. partisekr.) | Tar debatter när Åkesson saknas och uppfattas som extremt lojal. | Ingen vålds- eller rättsproblematik noterad; juristprofil |
| Martin Bormann | Privat sekreterare, intern grindvakt, “fixare” | Linus Bylund (stabschef/strateg) | Arbetar nära Åkesson bakom kulisserna, styr media- och kampanjapparat. | Ingen våldsanknytning; arbetar med kampanj- & mediaplanering |
| Reinhard Heydrich | Säkerhets-/underrättelsearkitekt, operativ organisatör | Adam Marttinen (rätts- & polispolitisk talesperson) | Driver hård linje i kriminalfrågor, metodisk och operativt inriktad. | Inga rättsfall; profileras genom hård kriminalpolitik snarare än personlig våldsmerit |
| Albert Speer | Teknokrat, moderniserare, polerar yttre fasad | Paula Bieler (tidigare) (migrations-/strategiansvar) | Arbetade länge för att göra SD mer “salongsfähigt” och teknokratiskt acceptabelt. | Ingen vålds- eller juridikhistorik; fokuserade på att göra partiet rumsrent |
Sammanfattning av våldskapitalet
Vitboken visar att ingen av dagens (eller nyligen aktiva) SD-toppar har dömts för våldsbrott. Historiska partimedlemmar och perifera miljöer före 2000 hade kopplingar till skinhead-scenen, vit makt-miljöer och direkta våldsincidenter. Exempelvis nämns flera personer i vitboken som deltagare i eller associerade med våldsamma sammanhang kring SDU och lokala partiföreningar – inklusive närvaro vid demonstrationer som urartade i slagsmål, dokumenterade hot och ideologiskt motiverat våld.
Ledningen markerade redan 1996 att ”kampen ska bedrivas med lagliga och demokratiska metoder”. Eller som vi så fint kallar det: ”Nazister i kostym” – en mer välkammad estetik, men med retoriska och organisatoriska rötter i samma auktoritära mylla.
Praktiskt innebär det att deras personliga våldskapital är lågt och jämförelsen med naziledarna förblir i första hand organisatorisk. Moraliskt och juridiskt finns därför ingen likhet i fråga om konkret våldsutövning, även om retoriska liknelser kan göras kring ”disciplin”, ”kamp” och ”ideologisk renhållning”.
Järnrörstrion – ett undantag som bekräftar regeln
Ett särskilt undantag – som samtidigt bekräftar regeln – är bland annat den så kallade järnrörstrion bestående av Kent Ekeroth, Erik Almqvist och Christian Westling. Trots att dessa figurer var djupt involverade i en uppmärksammad incident med tydlig aggressivitet, finns ingen av dem representerade i denna fiktiva rolljämförelse. Anledningen är att deras formella roller i SD:s centrala maktstruktur försvann efter skandalen:
- Kent Ekeroth förekom i vissa AI-versioner som möjlig motsvarighet till propagandachef eller ”alternativ underrättelsetjänst”, men försvann i senare iterationer då hans inflytande inte längre var funktionellt inom partiet.
- Erik Almqvist, som i dag sitter i Ungern med mediekanaler som Exakt24, är politiskt irrelevant i partiorganisatorisk mening.
- Christian Westling är fullständigt frånvarande ur det officiella SD-nätverket efter händelsen.
Järnrörsincidenten belyser snarare SD:s övergång från öppen konfrontation till PR-förpackad nationalism. Därför blir parallellen till nazismens övergång från SA till SS extra talande – det handlar inte om om våldet finns, utan var det kanaliseras och hur det döljs
Metodologiskt tillvägagångssätt
Vi har genomfört denna mindre automatiserade ”studie” iterativt med flera versioner av OpenAI. GPT-4o (”omni”) fungerade som huvudsaklig motor för att ta fram en första fiktiv rollmappning. Resultatet korskontrollerades sedan med GPT-4.1 och den experimentella GPT-4.5, vilka i högre grad accepterade hypotetiska antaganden. Den äldre o3-modellen avböjde först uppdraget av policy-skäl, men när listan väl var färdig fick o3 i stället analysera och kommentera utfallet – vilket den då gjorde efter egna justeringar och förklaringar. En annan viktig aspekt är också att o3 inledningsvis byggde sina antaganden på strikt organisatoriska och kommunikativa likheter – det vill säga utan att ta hänsyn till moraliska eller juridiska paralleller.
För att genomföra den fiktiva men strukturerade rollmappningen följdes åtta steg:
- Rollinventering – Åtta nyckelpositioner i naziregimens maktpyramid (Hitler, Himmler, Goebbels … Speer) kartlades med fokus på faktiska befogenheter, jurisdiktion och kommunikativ räckvidd.
- Nutidsinventering – Offentliga källor (riksdagen.se, SD:s webb, vitboken, intervjuer) gav underlag för hur dagens SD-toppars formella portföljer ser ut 2025.
- Strukturella kriterier – Varje historisk och nutida roll kodades på fyra parametrar: (a) Formell auktoritet, (b) Policy-/portföljområde, (c) Proximitet till högsta ledaren, (d) Kommunikativ räckvidd.
- AI-matchning – Listorna matades in i GPT-4o med instruktionen: ”Para ihop roller med störst strukturell överlapp på parametrarna a–d; exkludera moraliska eller juridiska värderingar.” Samma prompt kördes i GPT-4.1 och GPT-4.5.
- Konsensusfilter – Endast matchningar som återkom i minst två av tre modellkörningar togs vidare. Övriga markerades som osäkra.
- Motivering & transparens – Varje AI-körning exporterades med modellens egna bullet-motiveringar, så att efterhandsgranskning var möjlig.
- Mänsklig kontroll – Tre oberoende forskare/journalister i modern politisk historia gick igenom resultatet, justerade fel och lade till källhänvisningar.
- Rimlighetspoäng – Slutligen fick varje match 1–5 poäng beroende på hur många av parametrarna a–d som överlappade och graden av AI-konsensus: 5 (alla fyra parametrar + full konsensus), 3–4 (delvis), 1–2 (svag eller spretig överlapp).
Detta klargör varför Richard Jomshof nästan alltid landar som Goebbels: han uppfyller tre av fyra parametrar (kommunikativ räckvidd, budskapsdisciplin, närhet till partiledaren) och fick full AI-konsensus.
Styrkor & Svagheter med analogin
Styrkor:
- Fakta om roller och frånvaro av våldsdomar stämmer enligt vitboken.
- Källmedveten: anger öppet att analogin bygger på AI-genererad hypotetisk mappning.
- Jämförelsen fungerar som pedagogiskt verktyg för att diskutera auktoritär organisationskultur.
Svagheter:
- Skillnader i makt och våldsutövning mellan nazistregimen och ett svenskt riksdagsparti är stora.
- Risk för guilt-by-association trots tydlig disclaimer.
- Historiska roller (som kontroll över militär och polis) saknar motsvarighet i dagens partistruktur.
Mappningen erbjuder en möjlig lins för att förstå rollfördelning, retorik och organisatorisk dynamik inom dagens SD. Den likställer inte individers moraliska eller juridiska ansvar, men blottlägger intressanta strukturella paralleller – särskilt hur ideologi och disciplin kan paketeras i moderna kostymer snarare än uniformer.