Sverigedemokraternas tweet om ”murar mot folkutbyte” är inte ett ”tillspetsat” utspel, det är ett eko från en ideologisk avgrund som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1800-talets vitmaktsretorik. När Jimmie Åkesson poserar med ordet ”folkutbyte” i förbaskat stora bokstäver över bröstet, återlanserar han de idéer som greven Arthur de Gobineau hamrade fast redan 1853 i ”Essai sur l’inégalité des races humaines” (”Avhandlingen om de mänskliga rasernas ojämlikhet”) – ett rassegregerande manifest som hävdade att civilisationer oundvikligen förfaller när de ”vita blodslinjerna” späds ut genom blandning med andra folk.
Det är exakt dessa idiotiska teorier som hämtades till Sverige under tidigt 1900-tal och institutionaliserades genom Statens institut för rasbiologi, under ledning av Herman Lundborg. I ”Käraste Herman” (Maja Hagerman, 2006) framgår hur Lundborgs ”forskning” byggde på Gobineaus trams om degeneration och rasrenhet – ett direkt importerat idéarv från samma franska adel som tyckte att svarta, judar och sydeuropéer var biologiskt underlägsna. Allt finns dessutom att läsa i arkiverade texter och faksimil på Gallica, BNF:s digitala arkiv.
Gobineaus fantasier om den ”arisk-nordiska” rasens överhöghet lade grunden för hela den moderna rasismen. Det var hans hierarkiska dravel som senare importerades till Sverige, institutionaliserades av Herman Lundborg och andra vid Statens rasbiologiska institut, och sedermera grävde sig in i nazistisk ideologi. I boken ”Käraste Herman” (Maja Hagerman, 2006) framgår inte bara att Lundborgs mission byggde direkt på Gobineaus rasklassificeringar – utan också att nazisterna i Tyskland visade ett dokumenterat intresse för Lundborgs teorier. Det fanns ett ideologiskt släktskap, inte en enkelriktad beundran från svenska rasbiologer mot nazismen, utan en ömsesidig inspiration där nazismen mycket väl kan ha hämtat näring från det svenska rasbiologiska projektet redan innan nazistpartiet kom till makten. Gobineau var alltså inte bara startpunkten för svensk rasbiologi – han var också en gemensam nämnare i det internationella idéutbytet mellan svenska forskare och nazistiska ideologer.
Snabbspola till 2011, när franske författaren Renaud Camus döpte samma gamla myt till ”Le Grand Remplacement” (”Det stora utbytet”). Plötsligt behövde extremhögern inte längre tala om ”rasblandning”, nu räckte det med att skrämmas med ett ”demografiskt skifte” där muslimer – eller vilken grupp som råkar vara hatobjekt för dagen – påstås planera att ”ta över” Europa. Teorin har redan inspirerat terrordåd från Christchurch till Buffalo. Camus presenterade begreppet först i bloggar och senare i boken ”Le Grand Remplacement” (2011), där han påstod att en pågående befolkningsmässig förändring i Frankrike utgjorde ett hot mot europeisk identitet. En digital version av hans texter har cirkulerat i högerextrema nätverk, men originalverket finns i vissa akademiska bibliotek och nämns i sammanställningar som The Great Replacement – The Violent Consequences of Mainstreamed Extremism (ADL, 2022).
Nu, 2025, står Sverigedemokraterna på sina sociala medier och pumpar ut fascistiska slagord med en tydlighet vi inte sett sedan 30-talet. I ett färskt Facebook-inlägg går de ännu längre än tidigare: de påstår att Socialdemokraterna vill ”tvångsblanda befolkningen”, medan SD själva vill ha ”återvandring”. Det här är inte längre insinuerad vit makt-retorik – det är bokstavlig raspolitisk propaganda. Argumentationen följer samma struktur som Gobineaus ursprungsversion – byt bara ut ”ras” mot ”kultur”, och du har ett budskap som kan tryckas på affischer utan att skrämma bort valboskapen. Men kärnan är exakt densamma: idén att ”svensken” hotas av blandning, och att lösningen är segregering och deportation. Men kärnan är densamma: ett domedagsscenario där ”svensken” försvinner om inte staten stramar åt gränserna och krossar mångkulturen.
Kära nazist, om din korkade teori hade stämt så hade det skett redan 1853.
Det här avhumaniserar människor något rent groteskt. När invandrare beskrivs som ett ”utbytesmaterial” reduceras de till en biologisk riskfaktor. Den logiska fortsättningen är att ”sanera” samhällskroppen – en retorik som historien redan visat leder till våld. Det förskjuter även debatten. Plötsligt handlar politiken inte om jobb, bostäder eller klimat utan om att ”försvara arvet” mot en imaginär invasion. Välfärdsfrågor hamnar i skymundan. Åkesson kan snart hitlerhälsa på samma sätt som Elon Musk gjorde – utan att skämmas det minsta.
Ett annat problem är även att det normaliserar extremism. När ett riksdagsparti talar som de mest långhåriga Telegram-kanalerna legitimeras hela idésfären, vilket öppnar dörren för nästa steg: mer hårdhänta ”lösningar”. Mer bödlar, fler terrorceller som gärna tar saken – Lamottes vapenarsenal – i händerna och ger sig ut på jakt.
Gobineau trodde sig skriva ett vetenskapligt manifest, Camus klädde om det i fransk essäprosa, och Åkesson gör valmaterial av det. För snart tänker nazisten bli stadsminister. Samma storlek på stövlarna men olika slipade sulor. Det är en vandringsmyt som byter språk och paketering men alltid mynnar ut i samma sak: rädsla för ”de andra” och ett sug efter stängda gränser. Men inte minst ett sug efter att få döda de oliktänkande. För det handlar inte längre om att nazisterna vill ha en röst i samhället – nu handlar det om att rensa bort alla som inte tänker likadant som de. För det var ju faktiskt hit de ville komma. De som en gång bara ville bli hörda är idag de som öppet hotar med att tysta andra.
Vi är inte här för att kalla det ”kontroversiellt”. Vi kallar det vid dess rätta namn: Raspanik 2.0. Murar mot ”folkutbyte” är inte politik, det är pseudovetenskaplig avfallssoppa från 1850-talet som borde stanna där den hör hemma – i historiens komposthög, bland andra gulnande pamfletter om kraniets vinkel och rasens renhet.
