När Joakim Lamotte påstår att staten vill ”tvångsblanda” befolkningen, återvinner han ett rasideologiskt tankegods med långa, bruna rötter – från Gobineaus 1800-talsfantasier om blodets renhet, via Rasbiologiska institutet i Uppsala och folkhemmets tvångssteriliseringar, till nazismens rastänkande, Renaud Camus konspirationsteori om ”Le Grand Remplacement”, Breiviks manifest, nazisterna i Charlottesville och dagens amerikanska identitärer. Det är samma myter, men i ny förpackning – och Lamotte springer trollfabrikens ärenden när han upprepar den som om det vore journalistik.
Vad handlar Redars förslag om – och varför rasar Lamotte?
En intern arbetsgrupp inom Socialdemokraterna, ledd av Lawen Redar, presenterade 2024 ett idépaket för att bryta boendesegregationen. Huvudpunkterna:
- Selektiv rivning av de mest nedgångna husen.
- inkomstkrav eller förturer för nya hyresgäster i redan utsatta områden.
- Mål att höja andelen yrkesverksamma och minska trångboddheten.
Förslaget gäller framtida inflyttning, det finns inga krav på att nuvarande hyresgäster ska deporteras eller ”tvångsförflyttas” – de som inte uppfyller inkomstgränsen hänvisas till andra lediga bostäder i kommunen. Rivningarna handlar inte om att kasta bort folk, utan om att rusta upp trasiga strukturer som nazister och Lamotte hellre bevarar som symboler för ”förfall”. Läs mer i SVT:s genomgång.
”Svenska mammor vågar inte släppa barnen i lekparken”
Polisens lägesbild 2023 identifierar 61 utsatta och riskområden, dominerade av gängkriminalitet och narkotikahandel, men redovisar inget generellt förbud eller massflykt från lekparker. Detta bekräftas i Polismyndighetens rapport ”Lägesbild över utsatta områden 2023”.
En genomgång av SCB:s statistik, intervjuer och trygghetsundersökningar visar inte heller något belägg för att svenska kvinnor generellt undviker lekplatser. Påståendena som Lamotte återger verkar sakna grund i dokumenterad empiri och kan härledas till anekdotisk hörsägen eller så kallad ”sanningsjournalistik” med selektivt urval – alltså propagandametod från samma verktygslåda som trollfabriker och konspirationsteoretiker.
BRÅ:s kartläggning av hot och våld i skolan (2024) visar att merparten av Sveriges skolor under ett läsår rapporterar noll grövre våldshändelser. Grov misshandel är koncentrerad till ett fåtal skolor i redan utsatta områden. BRÅ Rapport 1/2024 (bra.se)
”Icke-muslimska kvinnor tvingas bära slöja”
Varken tillsynsmyndigheter, forskare eller civilsamhälle har dokumenterat att sekulärt svenska kvinnor skulle tvingas ta på sig hijab av rädsla. Däremot finns det gott om belägg för hedersrelaterat slöjtvång bland muslimska flickor inom vissa familje- och klanstrukturer – vilket är något helt annat än den konstruerade verklighet Lamotte försöker sälja in.
Det han beskriver liknar i själva verket ett återkommande skrämselnarrativ från konspirationshögern – samma typ av dumskallar som påstår att ”man vågar ju inte gå ut längre” och att ”nu måste man väl börja bära slöja för att inte bli dödad” samtidigt som de är ute och handlar, joggar eller skäller på personal i vårdkön.
Regeringens debattartikel om kriminalisering av religiöst klädsel-tvång (5 feb 2024) är glasklar: åtgärderna handlar om att skydda dem inom hedersmiljöer – inte om några sekulära svenskor som skulle vara ”tvungna” att slänga på sig hijab på grund av islamistisk grannterror. Sådana påståenden är hörsägen, inte journalistik – och absolut inte fakta.
”Gängen har tagit över skolorna”
Uppdrag gransknings reportage ”Gängskolan” visar hur enstaka nätverk säljer narkotika och rekryterar elever i vissa skolor. Föräldrar och lärare i lugna stadsdelar beskriver en helt annan vardag. Realiteten är kluster av problem – det är inte hela svenska skolsystemet som ”tagits över”. Läs mer i SVT:s reportage om rädslan för gängen i skolan (8 maj 2025).
Befolkningsdata: Är Sverige på väg att ”bytas ut”?
Nej!!
- Utrikes födda utgör 20 % av Sveriges befolkning (2024) – en historiskt hög andel, men långt från en ”majoritetsväxling”. Detta enligt SCB:s sammanställning över utrikes födda i Sverige.
- År 1853 formulerade den franske rasideologen Arthur de Gobineau grundtankarna kring idén om att blandning av olika folkgrupper skulle leda till förfall – en föreställning som senare blev kärnan i den så kallade ”replacement”-ideologin. Det är dock först i Sverige under 1900-talet som denna idé kopplades till en oro över befolkningens sammansättning, inte minst genom Rasbiologiska institutets arbete och folkhemmets tvångssteriliseringar. Då var det inte invandrare, utan romer, samer och personer med funktionsnedsättningar som inte ansågs få blandas med det så kallade vanliga folket. Läs mer om detta i vår egen analys från 5 juni 2025.
- Det rasideologiska arvet försvann inte efter andra världskriget – det muterade. På 1970-talet dök Bevara Sverige Svenskt (BSS) upp som en tydlig länk mellan nazistisk idétradition och modern främlingsfientlighet. BSS drev samma grundläggande idé: att svenskheten hotas av främmande inslag och att befolkningen måste skyddas från ”blandning”. På den tiden var det framför allt arbetskraftsinvandring från Finland, Jugoslavien och länder i Mellanöstern och Nordafrika som målades upp som hot – ofta med särskilt fokus på människor med mörkare hudfärg, vilket band samman raspanik med kulturell och religiös rädsla.
- Nutida forskning klassar ”Great Replacement” som en konspirationsteori utan empiriskt stöd; den sprids främst i nationalradikala ekokammare. Detta framgår tydligt i Jenkins artikel i tidskriften Convergence (2022).
Flyttmönster och ”otrygghet”
SCB:s medborgarundersökningar 2021–2024 visar att 25–30 % av invånarna känner sig otrygga i sitt närområde på kvällstid, men majoriteten upplever trygghet. Flyttbenägenhet korrelerar starkast med arbete, familjeskäl och boendestandard – inte med grannars ursprung. Detta framgår tydligt i SCB:s statistikdatabas över medborgarnas syn på trygghet.
Lamotte är fortfarande en idiot
Lamottes narrativ om ”tvångsförflyttning”, ”svenskor i hijab” och en pågående ”rasblandning” kolliderar med tillgänglig statistik, myndighetsrapporter och forskning. Problemen i utsatta områden är verkliga – skjutningar, heder, gängrekrytering – men de förklaras inte av någon demografisk ”folkutbytesmaskin”, utan av socioekonomiska faktorer, segregerad arbetsmarknad och bristande rättsstatlig närvaro.
Att åtgärda segregation kräver bostadspolitik, brottsbekämpning och jämlikhetsreformer – inte retorik om nazistiska stöveltramp.
