När en myndighet som på papperet ska försvara jämlikhet börjar rensa bort bilder på hijabbärande flickor börjar det likna statsbetald censur mer än jämlikhet. Generaldirektör Lise Tamm verkar ha gått en helgkurs i symbolpolitik och nu gäller regeln: ser vi inte förtrycket, så finns det inte. Läs hela farsen i Göteborgs-Posten och se även Omnis sammanställning – de lyckas få det att låta som att detta är rimligt beslut. Det är det inte.
Mitt i det eviga tugget om ”allas lika värde” sätter Jämställdhetsmyndigheten på sig skygglapparna och börjar sudda ut barn. Bokstavligen. Flickor i hijab plockas bort från broschyrer, rapporter och kampanjer – medan vuxna kvinnor i samma plagg får vara kvar. Varför? Jo, Tamm hävdar att ”barn kan inte samtycka” – som om det här handlar om juridik och inte bildval. Resultatet blir en sorts fotopolitisk omhändertagning, där barnens existens raderas ur den svenska offentligheten.
Se DN:s rapport för ett sorgligt exempel på hur detta rättfärdigas i myndighetsspråk.
GDPR?
Myndigheten gömmer sig bakom ett påstått ”GDPR‑krav”. Men dataskyddsförordningen förbjuder inte bilder på barn – den kräver bara ett giltigt rättsligt stöd, ofta samtycke från vårdnadshavare. Att antaga att inget samtycke finns, utan att ens utreda, är akademiskt slött och praktiskt kontraproduktivt. Hade Jämställdhetsmyndigheten velat värna integriteten kunde de infört en samtyckesprocess; i stället valde de digital radergummi. Se Integritetsskyddsmyndighetens egen vägledning om bilder och GDPR.
Det här är inte ett slag mot förtryck – det är ett frontalangrepp mot representation. Att sudda ut flickor i hijab ur offentligheten är att reducera dem till visuellt brus – något som stör helhetsbilden i Jämställdhetsmyndighetens slipade verklighet. Så att Sverige, på bild, ska kännas tillräckligt lättuggat för beslutsfattare med diversitets-PowerPoints i bakfickan.
Att även Bulletin rapporterar är förstås symptomatiskt – när myndigheten lyckas göra något så enfaldigt att till och med högern får rätt, då vet man att man gjort bort sig på riktigt. Gratulerar, Lise – ni har just skrivit manus åt dem ni borde motverka.
Mohamed Nuur: Hyckleri i jämställdhetens namn
Den socialdemokratiske lokalpolitikern Mohamed Nuur kallar beslutet ”ett slag i ansiktet på muslimska kvinnor” och pekar ut TuTamm‑citatet om slöjan som ”syn på kvinnors sexualitet” som både fördomsfullt och stigmatiserande. Nuur konstaterar att myndigheten skickar budskapet ”Ni är inte välkomna” till hijabbärande barn – och att sådan institutionaliserad exkludering bara göder polariseringen.
Se hans fulla inlägg på Facebook för hur illa detta landar i de berördas vardag.
Internt kallar anställda beslutet för ”symbolisk utplåning”. Externt höjs samma kritik från antidiskrimineringsorganisationer som undrar hur en myndighet kan bekämpa osynliggörande genom – just det – mer osynliggörande. Detta bekräftas också i Omni.
I praktiken sätter myndigheten nu upp en skylt: ”Muslimska tjejer får finnas, men helst bakom kulisserna.” Det är en spark i magen på varje unge som redan brottas med identitet, rasism och skolbanor. Kort sagt: ni kapitulerar inför precis den maktstruktur ni säger er kämpa mot.
Jämställdhetsmyndigheten har förväxlat jämställdhetsarbete med skärmsläckare. Hela beslutet är ett intellektuellt haveri – och vi ser er.
