Det är svårt att hålla sig kall när Joakim Lamotte får fritt spelrum att spy ut sin förutbestämda indignation på det sätt han gör. Den senaste ”avslöjande” artikeln på hans skyddade Substack är ett skolexempel på hur man medvetet skruvar på fakta, väljer bort nyanser och bygger ett narrativ som redan är färdigskrivet innan någon förundersökning ens har börjat. Vi måste säga det tydligt: Lamotte har inga ambitioner att förstå verkligheten. Han har bara ett syfte: att piska upp hat.
Det är inte vår uppgift att försvara varje beslut som polisen tar, men det är inte heller vårt uppdrag att delta i en hetsjakt där verkligheten offras för klick och Swish. Lamotte påstår att polisen ”struntade” i att gripa en misstänkt för misshandel för att det kunde bli ”dålig stämning”. Men vad han inte gör – förståeligt nog, eftersom det hade krävt någon form av journalistisk heder – är att försöka få kontext. Situationen var kaotisk. En folkmassa i rörelse. Demonstrationstillstånd. Hotbild. För att inte eskalera en våldsam situation kan det vara nödvändigt att agera strategiskt, inte reaktivt.
Vad som är helt klart är att den misstänkte står åtalad. Det betyder att polisen har identifierat honom, att bevis har samlats, och att åklagare anser att det finns tillräcklig grund för rättegång. Resten – Lamottes långdragna insinuationer om ”statslös” bakgrund och tolkbehov – är bara billig etnonationalistisk triggerbait för att få kommentarsfältet att gå bananas.
Dessutom är det värt att notera att personen som utsattes för misshandeln, enligt Lamottes egen text, ska ha varit frilansfotograf för Riks. Händelsen inträffade under söndagen den 13 oktober 2024 i Göteborg. Enligt offentliga uppgifter från perioden fanns endast en känd Riks-anknuten frilans på plats i Göteborg under de aktuella helgerna i oktober. Inga andra namn har förekommit i samband med kanalens rapportering, och inget annat Riks-team har kunnat bekräftas ha varit där i några offentliga handlingar. Det är relevant eftersom Lamottes påstående bygger på idén att polisen skulle ha ignorerat en brutal attack i direktsändning – men verkligheten är betydligt smalare: en person, en frilans, ett kaos. Inte en konspiration.
Det är förövrigt ganska avslöjande att Lamotte än en gång gör sig själv till offer i slutet av texten. Det är aldrig länge sen han själv blev ”misshandlad”, aldrig länge sen han blev nedtryckt av polis. Stackars Joakim, som alltid lyckas vara mitt i centrum av alla konflikter, oavsett varför han egentligen är där. Det börjar likna en personlig fetisch snarare än journalistik.
Sammanfattning
- Polisen har inte backat för våld. De har agerat efter prioriteringar på plats för att undvika eskalering.
- Den misstänkte står åtalad. Det är inte att ”strunta” i ett brott.
- Lamottes språk och dramaturgi är konstruerat för att piska upp hat mot invandrare och skapa konspirationer om polisens lojalitet.
- Det enda han får ut av det här är mer Swish.
Den som inte ser igenom det har antingen stängt av hjärnan eller satt den i baksätet i Lamottes bil. Och då förtjänar man inte journalistik. Man förtjänar Joakim Lamotte.
Vi andra vet bättre. Och vi tänker inte vara tysta när fascistflöten blåser i sin lilla Substack.
