I vad som måste vara den mest ironiska nyheten i svensk litteraturvärld just nu, har Joakim Lamottes självömkande pamflett Där stormen är lyckats krångla sig in som en av finalisterna till Stora Ljudbokspriset i Storytel Awards. I en kategori som ska handla om ”fakta” (ja, du läste rätt), har Lamottes samling av anekdoter, indignation och selektiv verklighetsbeskrivning upphöjts till någon form av journalistisk triumf – i alla fall om man frågar hans följarskara som i vanlig ordning är snabba med att hylla honom som landets sista sanna journalist.
Att Lamotte bygger sin karriär på att spela martyr är inget nytt. Sedan han övergav traditionell journalistik för att istället bli en självutnämnd sanningssägare med en kamera i handen och en swish-knapp inom räckhåll, har han skapat sig en persona som Sveriges mest förföljda man. Där stormen är verkar vara ännu ett kapitel i samma tragiska operett, där han gång på gång slår sig själv för bröstet för sitt ”mod” medan han samtidigt snyftar över hur illa behandlad han blir av etablissemanget.
”Recensioner” eller En Intern Hyllningskör?
Bokhandlare och förlag svämmar nu över av recensioner som mer liknar kärleksbrev än faktiskt kritik. ”Fantastiskt bra bok!” utbrister någon, medan en annan hävdar att det är ”världsklass” – vilket ju är en intressant bedömning med tanke på att världsklasslitteratur sällan byggs på gnäll och självbekräftelse.
En annan recensent slår fast att boken saknar ”ett enda faktafel”, vilket är en komisk kommentar med tanke på att stora delar av Lamottes ”journalistik” har kritiserats för att vara just selektiv, förenklad och i vissa fall direkt felaktig. Men det spelar ingen roll, för det här handlar inte om fakta, det handlar om känslor. En nostalgisk längtan efter ett Sverige som aldrig riktigt funnits och en berättelse som bekräftar det ekot som redan ekar i dessa läsares huvuden.
Vad Betyder Detta För Svenska Litteraturpriser?
Att Storytel Awards ens överväger att ge en utmärkelse till en bok som denna är ett tecken på att de, precis som resten av den kommersiella medieindustrin, vet hur man tjänar pengar. De förstår att Lamotte har en lojal skara som kommer att köpa och lyssna på boken, och att kontrovers alltid skapar klick. Att det råkar vara en kategori som ska premiera ”fakta” verkar vara en eftertanke, en detalj som ingen verkar vilja låtsas om.
Kanske nästa år kan vi förvänta oss att Storytel Awards nominerar en konspirationsbok om att jorden är platt, eller varför inte en ljudbok där någon skriker ”fake news” i fyra timmar? Det skulle ju trots allt sälja, och i slutändan verkar det vara det enda som betyder något.
