Elva skäl bortom dina känslor varför ingen minister ännu har namngivits i gammelmedia

Uppdateringar av texten görs fortlöpande om vi hittar felaktigheter.

Debatten rasar just nu om varför ingen fortfarande är namnskyddad i traditionella medier. Det är det lätt att skylla på moraliska hänsyn till varför man inte tagit steget fullt ut och namedroppat alla inblandade.

Men för en gång skull ska vi tränga undan samvete, hjärta och känslor – och belysa de rent strukturella, juridiska och strategiska förklaringar som kan ligga bakom tystnaden.

Redan namngiven i alternativ offentlighet

Trots pressetisk anonymitet har ”den unga nazisten” redan identifierats offentligt. Antifascistisk Aktion Stockholm, 2 juli 2025 publicerade hans fulla identitet, och uppgifterna har sedan spridits vidare av konton som Högerkollen på X. Men traditionell press är fortfarande ytterst försiktiga med namnpubliceringar.

Tobias Hübinettes blogg fick ”tiotusentals unika” besökare på 24 timmar efter att han publicerat namnet. Han noterar att endast Proletären följt efter medan regeringslojala och även flera vänsterprofiler försvarar ministerns rätt till ett fredat hemmaliv. Statsvetaren Magnus Ranstorp twittrar att ”vänsterextrema hänger ut en minderårig” och kräver polisanmälan. Hübinette frågar om fler redaktioner vågar namnge – eller om tystnaden låter ministern sitta kvar: Hübinette, 3 juli 2025

Säpo visste inte. Eller?

När Expo publicerade sitt avslöjande den 1 juli 2025 hävdade tidningen att Säkerhetspolisen saknade kännedom om sonens engagemang. SVT följde upp dagen därpå och hänvisade till egna källor som påstår att Säpo redan i slutet av juni 2025 informerat både ministern och dennes arbetsgivare om “ynglingens” koppling till Aktivklubb Sverige. Exakt datum anges inte – men slutsatsen blir ändå att Säpo larmat internt innan SVT:s publicering, möjligen först efter att Expo börjat ställa frågor. Kvar står det absurda skådespelet: Säpo säger offentligt “Ingen aning”, samtidigt som deras eget varningssystem kan ha gått igång bakom kulisserna – om inte annat kan nog de flesta av oss tycka att man bör ha stenkoll på politikers förehavanden bättre. Ingångsvärdet tycks vara att de varken kan eller vill lägga korten på bordet just nu.

Radikalisering och föräldraansvar?

I ett inlägg dagen före undrar Hübinette om sonen rentav radikaliserat sin far, med hänvisning till att ministern nyligen skärpt retoriken på X. Han påminner om att ministern 2022 i Expressen slog fast: ”Sätter man barn till världen har man också ett ansvar för att efter bästa förmåga ge dem sunda värderingar och sätta gränser när problemen börjar uppstå”: Om sonens ideologi påverkade migrationspolitiken blir motivet till tystnad än mer sprängstoff: Hübinette, 2 juli 2025

Vitboks‑distraktionen?

En lösryckt teori gör gällande att SD läckt historien för att rikta strålkastarljuset bort från partiets egen vitbok om nazistiska rötter, som publicerades samma vecka. Argumentet: ”Kolla – ännu en nazist kopplad till riksdagen”, så drunknar vitboken i ett större drev mot regeringen. Kritiker invänder att det var Expo som först gick ut, inte SD, men spinnen kan ändå ha gagnat Tidöoppositionen som helst ser regeringen blöda.

Fler skäl till tystnaden

1. Sekretess och personsäkerhet
   Offentlighets- och sekretesslagen 18:8 ger myndigheter rätt att hemlighålla identiteter när livet eller säkerheten kan vara hotad OSL 2009:400 18:8.
2. Pressetik – risk för publicitetsskada
   Pressens publicitetsregler kräver att medier väger integritet mot allmänintresse; utan fällande dom får personer i regel anonymitet Pressens publicitetsregler.
3. Pågående underrättelseoperation
   Säkerhetspolisen kan ha känt till personens kopplingar länge men, i sann ”Åkesson”-anda, valt att offentligt rycka på axlarna med ett lakoniskt ”Ingen aning”. Myndigheten hävdar dessutom att de har ”en god bild” av aktivklubbarnas verksamhet, något som antyder djupare kännedom än de låtsas om (SVT, 3 juli 2025). Samtidigt kan Säpo använda individen som kontaktyta i en större kartläggning och behöver bevara sekretessen – vilket bekräftas av myndighetens egna riktlinjer på sidan ”Säpo – Sekretess”.
4. Politiskt självförsvar
   Regeringen kan vilja undvika koalitionskriser eller tappat förtroende genom att hålla känsliga kopplingar utanför offentligheten. Alltså mer än det förtroende dom redan har tappat.
5. Avsaknad av brottsmisstanke
   Utan formell misstanke om brott – exempelvis hets mot folkgrupp eller vapenbrott – finns inget lagkrav på namnpublicering. En gammal misshandelsdom räcker inte.
6. Risk för våld och hämndaktioner
   Namngivning kan trigga hot, doxxing eller fysiska attacker mot både den utpekade och tredje man. Typisk samvetsfråga, där folk i dagsläget kommer anse att det är välförtjänt på ett eller annat orimligt sätt.
7. Intern säkerhetsprövning pågår
   Regeringskansliet kan göra en sekretessbelagd säkerhetsanalys innan några uppgifter offentliggörs.
8. Mediestrategi – avvaktar rättsligt avgörande
   Flera redaktioner publicerar namn först efter åtal eller dom för att minimera juridisk risk.
9. Åldersrelaterat integritetsskydd
   Personer under 21 åtnjuter förstärkt anonymitet enligt pressetiken.
10. Defamationsrisk för namne
    Flera individer med samma namn kan blandas ihop, vilket riskerar förtalsprocesser.
11. Diplomatiska och säkerhetspolitiska hänsyn
    Ett medialt utspel mitt under ett Nato-inträdesförfarande kan underminera internationellt förtroende.

Sist men inte minst – varför ställdes inga hårda krav på säkerhetsprövning av familjen innan han svors in som statsråd? Enligt Säkerhetsskyddslagen (SFS 2018:585) görs registerkontroll av anhöriga endast när tjänsten är placerad i säkerhetsklass eller när det uttryckligen behövs för att utfärda säkerhetsintyg. Statsråd faller i praktiken utanför denna rutin – och varken polisens belastningsregister eller Säpos extremismregister kontrolleras automatiskt om det inte finns särskilda skäl.

Folkvalda ledamöter i riksdagen är dessutom helt undantagna från obligatorisk säkerhetsprövning, något som Svenska Dagbladet beskrivit som en ”jättekänslig lucka” i det svenska säkerhetsskyddet. Det kan därför mycket väl vara så att sonens nazistengagemang tog fart först under 2024 – när pappan redan satt i regeringen – vilket gör att själva säkerhetsrisken uppstod mitt under mandatperioden, inte i samband med utnämningen. Om Säpo verkligen slog larm då, valde Regeringskansliet sannolikt att lägga locket på och hoppas att det skulle blåsa över.

Verifierbarhet i tidslinje